Tocqueville: risktagande gjorde Amerika rikt

Jag har nu varit på resa i några dagar och tillbringat ett antal timmar på tåg. Det ger chans att läsa lite. Jag kan rekommendera en ny bok av svenske professorn Richard Swedberg verksam vid amerikanska Cornell University, New York.
Han har analyserat hur en av mina favoriter när det gäller politisk teori, Alexis de Tocqueville såg på ekonomi. Boken heter Tocqueville’s Political Economy (Princeton, 2009)
Det blir mycket intressant, som så ofta när Tocqueville är inblandad. Här ett litet smakprov, som börjar med ett citat ur Tocquevilles mästervärk från 1830-talet, Democracy in America:

”Det finns något heroiskt över hur amerikaner gör affärer.” På samma sätt som en del visar fysiskt mod i krig, visar andra ekonomiskt mod i affärer; och detta är exakt så som amerikaner agerade. De tog sig an svåra ekonomiska val utan att blinka; de agerade bestämt vid affärsuppgörelser; och de gav inte upp när de drabbades av konkurs. På samma sätt som Napoleons segrar på slagfälten berodde på mod och okonventionellt tänkande, nådde amerikaner framgång i handel.
Tocqueville använde dock inte bara sin idé om ekonomiskt mod i försöken att förklara amerikansk överlägsenhet i sjöfartshandeln. Han föreslog att två andra faktorer också spelade in … För det första tenderade amerikaner att ha många olika slags jobb under sin livstid, och detta gjorde det lättare för dem att bryta sig loss ur det hämmande tänkande som blir följden av att bara ha ett sorts jobb …
Den andra faktorn som kunde förklara varför amerikaner [i jämförelse med européer] visar ekonomiskt mod är deras attityd till risktagande generellt sett. Det fanns en distinkt ”fräckhet”, ”djärvhet” och även ”lättsinne” i det amerikanska sättet att göra affärer som kunde förklara det höga antalet konkurser. Amerikaner, noterade Tocqueville, förlät ofta dem som gick i konkurs, och förklaringen till detta var relaterad till deras syn på det ekonomiska livet som ”ett stort lotteri”: du måste ta chanser; om du inte gör det kan du inte vinna … De hade en ”förkärlek för risktanande”; de gillade känslan i att ta risker. (s 24)

Det är helt fantastiskt att en fransman som år 1830-31 besökte den nya världen så träffsäkert kunde fånga den dynamik som fanns i samhället. Man brukar ju oftast citera Tocqueville i samhällsvetenskap, men Swedberg visar att hans vassa analytiska förmåga också omfattade ekonomi.
Detta risktagande fanns ju också i Sverige i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Statens skatter var låga, ekonomin hade sluppit ur merkantilismens tvångströja. Det var ju då alla de idag stora internationella bolagen med svenskt ursprung bildades och växte.
Sedan 1960-talet — då skatterna höjdes över internationellt snitt och arbetsmarknaden blev söderreglerad — har Sverige haft svårt att hänga med. Risktagandet har minskat. Och vi ser inte positivt på de som tar risker. De får inte behålla förtjänsten av riskerna. Vinster som beror på mod blir till skatt som går till dem som aldrig tar risker. Därför minskar nyskapandet av produktion i landet.
Fler borde läsa Tocqueville! Då kanske Sverige och Europa lättare skulle finna vägar till nytt och större välstånd.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )