Jag tror på Maud Olofssons C-strategi

Om tidningarnas ledarkommentarer är försiktiga, särskilt i fråga om Maud Olofssons strategi kommer att locka väljare (se förra inlägget), så tror jag mer på förnyelsen. Låt mig visa genom att ta upp ett illustrativt exempel:
Aftonbladet gjort igår en mycket intressant vinkling genom att låta en ”traditionalist” och en ”förnyare” inom Centerpartiet svara på samma frågor. Här framgår var skillnader och likheter finns mellan landsbygd och storstad, Centerpartist – vem är det?
Noterbart är att de kulturella skillnader, som ibland är väldigt stora, inte står i motsatsställning till varandra. Att jobba för landsbygdsutveckling i Närke står inte emot att vara individualist vid Stureplan i Stockholm. Man gräver där man står.
Och på den allra viktigaste frågan, den som Olofsson gjort till profilfråga, är de båda väldigt överens:

Vad tycker du om las, lagen om anställningsskydd?
Lisbeth Frohm: Jag kan väl känna att den är lite av en stoppkloss. Jag tror att alla skulle tjäna på en större ruljans på arbetsmarknaden. Jag har sett hur las har drabbat företag när de tvingas behålla ”fel” personer och därmed tappar kompetens.
Christer Mellstrand: Jag tycker att vi måste ha en flexibel arbetsmarknad. Las gör att vi cementerar arbetsmarknaden på ett dåligt sätt. Det gör det svårt för unga att komma in på arbetsmarknaden. Jag skulle välkomna en annan modell.

Småföretagarprofilen är med andra ord en fråga som fungerar som ett samlande kitt i Centerpartiet, där landsbygd och storstad ser exakt samma problem och där flexiblare arbetsmarknad är rätt svar för båda.
Det är alltså inte lättsamma, politiskt korrekta skäl till att Olofsson satsar på småföretagarfrågan. Den är central för landets möjligheter att ta sig ur lågkonjunkturen, och samtidigt strategiskt rätt för partiet. Småföretagarprofiler överbrygger skillnader land-stad. Den ansluter till partiets historiska identitet — bönderna är småföretagare. Och den stämmer med Centerpartiets ideologiska rötter i jordbrukarsamhället där arbete och kapital inte stod mot varandra.
I det post-industriella samhället återgår vi till jordbrukarsamhällets logik på arbetsmarknaden. Vi individer äger den viktigaste produktionsfaktorn (för att tala Marx): vår kunskap, erfarenhet och initiativförmåga. Vi som var utbytbara kuggar i storindustrin har blivit medarbetare som utgör den viktigaste komponenten i företagens verksamhet.
I bondesamhället var jorden bondens kapital, vars avkastning man sålde. I dagens informationssamhälle är vi alla bönder som säljer avkastningen av vårt kapital, det vi har i våra huvuden. Vi kan, likt mig, vara egna företagare som använder den bärbara datorn på det sätt som bonden använde traktorn. Jobbar, åtminstone till del, från våra hem.
Den gamla motsättningen arbete-kapital är därmed upplöst. Därmed uppstår en ny form av dynamik i ekonomin, som jag tror Centerpartiet har lättare att förstå, använda och utveckla än partierna som föddes under industrialismen.
Om Maud Olofssons Centerparti rätt hanterar dessa aspekter och samhällsförändringar kommer partiet att kunna svara mot den verklighet allt fler människor kommer att känna igen sig i. Då kan man bli partiet för framåtanda och företagande. Och väljarbasen här är, enligt Hans Zetterberg, åtminstone 10 procent. Det skulle kunna göra C till det stabilt tredje största partiet i Sverige.
Jag hoppas och tror att detta ska lyckas, inte därför att jag håller på Centerpartiet, utan därför att landet verkligen behöver ett parti som förstår, respekterar och talar för det företagsamma Sverige.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , )