Jack Kemp (till höger om Obama på bilden) var en av de många färgstarka politiker som för mig gjort amerikansk politik så levande, pulserande och spännande. Därför är det trist att höra att han igår dog i cancer, 73 år gammal.
Sonen i ett småföretagarhem blev känd i Amerika när han som quarterback för Buffalo Bills vann mästerskapet i högsta serien i Amerikansk fotboll 1964 och 1965. Han utsågs till ligans mest värdefulle spelare. Man kan alltså säga att han var världens bäste fotbollsspelare i Amerikansk fotboll.
1970, det år han slutade som professionell idrottsman, vann han val till kongressen. Men till skillnad från de flesta andra idrottsmän som går till politiken, hade Kemp en mycket tydlig agenda som han slogs hårt för hela sitt liv: sänkta skatter!
Redan första året i politiken utmanade han den då tunge republikanske guvernören Nelson Rockefeller, vars moderata mittenpolitik inte föll Jack Kemp i smaken. Enligt den legendariske reportern Robert Novak var Jack Kemp en av dem som radikaliserade Ronald Reagans budskap under 1970-talet, inte minst genom att driva Milton Friedmans och Chicagoskolans ekonomiska budskap i republikanska kretsar.
Kemp drev kravet på platt skatt mitt i det radikala 1970-talet och blev republikansk ledare i kongressen. Han var en av arkitekterna bakom “Reaganomics”, de stora skattesänkningar som Reagan genomförde. Under 1980-talet sågs Kemp som en arvtagare till president Reagan och han försökte bli presidentkandidat 1988, trots att vicepresident George WH Bush kandiderade. Även om man betraktade Kemp som en betydande visionär, var han inte etablerad som en ledargestalt. Hans mer libertarianska hållning i sociala frågor gjorde de kristna misstänksamma, och hans radikala skattesänkarprofil gjorde att de moderata drogs till Bush.
Han blev dock bostadsminister i Bushs regering 1989 och påbörjade en grundlig reformering av politiken gentemot de förslummade innerstäderna. Egenmakt och stärkt civilsamhälle blev hans sociala agenda mot fattigdomen. Kemp gick också, trots att han var minister, emot presidenten när denne inte ville inse att ekonomin var den avgörande frågan i valet 1992. Bush förlorade till Clinton, vars rådgivare sagt “It’s the economy, stupid” (Det är ekonomin, dumbom — som avgör valet.)
I nästa presidentval 1996 blir Jack Kemp vicepresidentkandidat åt Bob Dole. Men inför det valet har Bill Clinton flyttat sig en god åt höger och framförde mycket av Jack Kemps budskap — som: “Eran för den stora staten är över”. Att en demokratisk president sa så, var en bekräftelse på att det tryck som Ronald Reagan byggt upp, fullföljdes av republikaner som Jack Kemp.
Inför valet 2000 gjorde han åter ett försök att bli presidentkandidat, men hade ingen chans. Amerikansk politik är brutal. Den som har förlorat en gång, har mycket svårt att komma igen på samma höjd. Kemps öde visar också hur viktigt det är med rätt timing, att man har turen att finna en öppning där man får övertag gentemot andra kandidater.
Han var karismatisk, en god talare och hade spännande idéer. Men fann inte rätt ögonblick att kliva fram i första ledet.
Se mer: Washington Post, American Spectator, AP, NPR (Andra intressanta bloggar om USA, Vita huset, USA-valet, Jack Kemp, republikanerna)