I Barometern skriver Per Dahl:
Tänk om Sveriges regering bestod av landstingsstyrelser som fick en månad var att också sitta i Rosenbad? … Inte skulle vi ha mycken tro till landstingspolitiken; vi skulle inse att tjänstemännen styrde det mesta. Är det då inte likadant med EU? …
Vi lever i en historisk gemenskap och mångfald, genom samarbete kan vi nå ökad frihet. Låt oss se till att denna varken drunknar i centralism eller byråkrati utan får en politisk ram där den kan utvecklas!
En utmärkt jämförelse. Det finns ingen politik på europanivån, eftersom vi inte väljer en gemensam regeringsmakt. Istället röstar vi på svenska partier i Sverige, franska i Frankrike osv. Ingen debatt sker över nationsgränserna.
Det är en anledning till att jag vill se ett presidentval i Europa, som på sin folkvalda plattform utser sin kommission. Presidenten och hans ”regering” borde lägga förslag till Europeiska rådet, så att ländernas stats- och regeringschefer får fälla avgörandet. Dessa är förankrade demokratiskt på hemmaplan.
Men Lissabonfördraget fortsätter på de djupt odemokratiska beslutsformer som gäller idag och som inte skapar någon gemensam politisk scen. Jag förstår inte varför alla lägger sig platt för det rådande centralstyrda systemet.
(Andra intressanta bloggar om politik, Europa, EU, EU, EU-parlamentet, EU-val, EU-valet)