Medan demokraterna i USA råkat i panik (se förra blogginlägget) nu när de själva ska fatta svåra beslut — och inte längre kan klaga på Bush — så får man vända sig till andra röster för att kunna ta del av initierade argument i debatten om Guantanamo, mänskliga rättigheter och säkerhetsaspekter.
En sådan röst är David Broder som i sin söndagskolumn ger sin analys om de två viktiga talen av Barack Obama och Dick Cheney i veckan, A Worthy Debate – What Obama and Cheney Got Right:
Det var ett ovanligt och utmärkt ögonblick när Amerikas president och den förre vicepresidenten erbjöd skarpt kontrasterande bilder av hur nationell säkerhet bäst ska värnas …
Så vad vi såg var två män som argumenterade vitala frågor utan den billiga och förvrängda demagogi som så ofta gör debatten tarvlig.
Jag menar att Cheneys starkaste poäng var hans anklagelse om att Obama inte har någon plan för hur han ska hantera de 240 fångarna i Guantanamo, när han strax efter tillträdet i januari annonserade att anläggningen skulle stängas inom ett år …
Genom att tillgripa denna enkela gest innan man etablerat en genomtänkt strategi gjorde Obama sig själv sårbar för den sorts bakslag som han nu råkat ut för — och givit fritt fram för kritiker som Cheney att ifrågasätta hur allvarlig och seriös han är i hanteringen av känsliga frågor kring nationell säkerhet.
Och vad värre är, Obama rätade i torsdagens tal inte ut några av de frågetecken som skapat den röra som gör att Dick Cheneys kritik nu biter.
David Broder menar att Obama var den bättre av de båda talarna på att beskriva de amerikanska värderingarna. Broder ger också Obama pluspoäng för att han inte går de vänsteraktivister till mötes som vill tillsätta en “sanningskommission” för att försöka åtala de agenter som använt hårda förhörsmetoder.
Men här finns ju ett problem för Obama: han stöter bort sin bas genom att inte spela med dem, särskilt som han under valrörelsen gav sken av att stå på deras radikala sida. Här finns frön till en katastrofal svekdebatt.
Och från höger kommer hård kritik om att presidenten inte värnar nationens säkerhet. Exempelvis från Michael Goodwin i New York Post, Obama gets schooled on terror: Cheney bests him in speeche duel – by sticking to the facts:
Det här är berättelsen om två tal. Ett var tydligt, direkt och kraftfullt. Det andra hölls av Barack Obama.
Att det kunde skrivas så i pressen, bara ett halvår efter en presidentvalrörelse där alla ansåg Obama vara en historiskt sett lysande talare.
Skälet till omsvängningen är egentligen enkel: Obama är inte längre på kampanjresor, utan sitter med makten i Vita huset. Då duger inte retorik längre. Tal måste innehålla något substantiellt. Det saknar Obama.
Eller som Boston Herald frågar i dagens ledare, beror Obamas löfte om att stänga Guantanamo bara på symbolism? “Att regera genom symbolism kommer inte att lösa ett problem.”
Jag får en känsla av att Barack Obama mentalt fortfarande är kampanjpolitiker, inte makthavare med ansvar att praktiskt och konkret lösa uppgifter.
(Andra intressanta bloggar om terrorism, fundamentalism, Mellanöstern, islamism, säkerhetspolitik, USA, Guantanamo, Vita huset, demokraterna,Obama)