Enligt uppgifter till ekot har flera LO-förbund härsknat till ordentligt när det före helgen avslöjades att LO-ledningen betalar guldkantade pensioner till sina egna, bland annat avtalssekreterare Erland Olausson (som också satt i AMF:s ersättningskommitté). Avgångskraven växer.
Jag gissar att någon annan än Wanja Lundby-Wedin kommer att hålla första maj-tal som LO-ordförande.
Men vem? Ja, kortsiktigt blir det väl andre ordförande i LO-styrelsen, Ulla Lindqvist.
Vem?!! Jag har aldrig sett denne anonyme fackpamp i intervju. Hon finns inte ens presenterad i Wikipedia. Efter en del googlande kan man se att Lindqvist ingår i Socialdemokraternas skolpolitiska rådslag. I en debattartikel i vinter, tydligen endast publicerad i en S-blogg, går hon till frontalangrepp mot arbetsmiljön och skriver: ”LO-förbundens kvinnor är en grupp som är utsatt för ett ökande klass- och könsförtryck.”
Enligt LO:s personporträtt var det arbetsmiljö som gjorde henne fackligt aktiv. Karriärvägen till LO-toppen framgår dock inte.
I mars uppvaktade hon arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin och sa i pressmeddelande: ”Nya regler lägger orimlig börda på sjukskrivna”.
Samtidigt avslöjade politikerbloggen häromdagen att Ulla Lindqvist utöver en lön på 53.238 kronor i månaden har ett pensionsavtal som är värt sex miljoner kronor.
Hon låter inte som någon tungviktare, direkt.
En LO-ordförande som skulle inge respekt och förmodligen vara den svåraste motståndaren för Alliansen är ju IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven. Han började som svetsare och jobbade 20 år på verkstadsgolvet, hos Hägglunds i Örnsköldsvik, innan han 1995 blev ombudsman och började klättra i den fackliga hierarkin.
Han har visat att han är handlingskraftig och inte rädd att prova nya vägar, exempelvis genom uppgörelse om kortare arbetstid och därmed lägre lön för att rädda jobb och företag i kris. Löfven ger intryck av att tillhöra den gamla socialdemokratin (pre-Palme) som hade båda fötterna i verkligheten och visste att tillväxt i näringslivet krävs för ökat välstånd. Stefan Löfven har också visat att han kan hantera medierna.
Men eftersom han som Metalls ordförande vänt sig mot kvinnopotter i avtalsrörelsen, är han nog körd. Han är inte tillräckligt politiskt korrekt. Han passar nog heller inte för det nya rödgröna regeringsalternativet: han ville ju följa Centerpartiet i att öppna dörren för ny kärnkraft. Det går inte för sig i den nya, mjuka, rödmysiga Socialdemokratin för vilken ökat bidragsberoende är framtiden.
Om nuvarande LO-ordförande ska ersättas, kan valet av ny ledare indikera vilken falang inom arbetarrörelsen som har störst inflytande och därmed om flumlinjen fortsätter eller om man återvänder till traditionell linje för tillväxt och högre välstånd för medlemmarna.
(Andra intressanta bloggar om Wanja Lundby-Wedin, AMF, LO, bonusar, bonus, politik, pension, girighet, Socialdemokraterna, Stefan Löfven, facket, första maj, 1 maj)