Hur Sverigedemokraterna ska mötas

I Upsala Nya Tidning använder man i dagens ledare ett resonemang av mig (här) mot Svenska Dagbladets Per Gudmundson, när denne menar att man inte kan isolera Sverigedemokraterna. UNT skriver:

Är verkligen rätt metod att hindra SD att växa att ge partiet legitimitet vid en regeringsbildning? Gudmundson vet uppenbarligen inte vad SD är för slags parti, när han kallar dem ett populistparti …
Alltså: genom att … driva en moderat debatt med SD:s förtecken, kan Sverigedemokraterna oskadliggöras.

Men min invändning mot Gudmundson handlade om att han gjorde SD till en taktisk fråga. I sin ledare gör UNT exakt detsamma.
Gudmundson vill ta udden av SD genom att erkänna problem i integrationspolitiken, eftersom det hittillsvarande förnekandet gynnar SD. UNT slår däremot vakt om förnekelsen genom att ytterligare stigmatisera integrationsdebatten: antingen har du inga invändningar mot den förda politiken, eller så går du rasisternas ärenden.
För egen del menar jag att vi bara kan komma bort från beröringsskräcken — och göra integration till ett politikområde bland andra — genom att söka svar i våra grundläggande värderingar. Om en muslim framför nazistiska budskap om judar, är det då lika förkastligt som när en tysk gör det? Mitt svar är självklart: Ja! Medan jag tror att UNT och övriga mainstreammedier slingrar sig precis som Justitiekanslern när han friade ett ljudband från Stockholms moské som spred budskap att judar var grisar som skulle dödas. Eftersom budskapet handlade om Mellanösternkonflikten tyckte inte JK att det var hets mot folkgrupp.
Detta är beröringsskräck när den är som farligast. Man sticker huvudet i sanden och försvarar inte sina egna värderingar. Man lägger ovidkommande hänsyn till vem som yttrat de vidriga uppfattningarna, och bortförklarar. När det är som allra viktigast att stå upp för mänskliga rättigheter och individuell frihet, då viker svenska etablissemang undan och låter förrövarna framställas som offer.
Ett dagsaktuellt exempel är att branmän vars distrikt bevakar Rosengård i Malmö slutar, därför att stenkastning och hot från invandrarungdomar inte åtgärdas, rapporterar DN. Ingen vågar ta i problemen, alla är rädda att stämplas som rasister om de kräver att svenska lagar ska gälla i Rosengård.
Min invändning mot Gudmundson var att i ett sådant läge räcker inte taktik, det kräver mer grundläggande sökande för att formulera budskap som håller. Idag spårar debatten hela tiden ur, vilket tyvärr UNT visar. Varje gång man tar upp integrationsfrågor och SD kommer på tal uppstår panik. Gissa vem som gynnas av det?
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , )

Rulla till toppen