I nya numret överträffar magasinet Axess sig själv. Temat är multikulturalismens utmaningar och den ena artikeln efter den andra ger sylvassa inlägg som skär den politiska korrektheten i strimlor. Andreas Malm och andra Hizbollah-wannabees på Dagens Nyheter kan kasta sig i väggen.
Ibland kan jag tycka att den intellektuella framtoningen blir lite väl pretentiös i Axess, men när man på allvar använder den intellektuella skärpan för att tränga igenom flosklerna i en så känslig samtida fråga som islams fascistiska våldstendenser, då blir kraften enorm.
Till de vassaste hör, föga överraskande, brittiske vänsterintellektuelle Christopher Hitchens i artikel med rubriken ”Intolerans i toleransens namn”. Där sätter han fingret på den helt avgörande punkten:
I stället för att försöka se om sitt eget hus och bemöta allvarliga frågor – som shiitiska muslimers massmord på sunnimuslimer (och tvärtom), muslimska gangsters vanhelgande av islams heliga platser eller muslimers egen diskriminering av andra muslimer som ahmadimuslimer – försöker man genom FN-resolutionen sprida förnekelsen från den islamiska världen till kärnan av demokratier i upplysningstraditionen där individer, inte religioner, har rättigheter.
Islam som religion — vi talar nu inte om människor utan om teologi/ideologi — avvisar upplysningen och individuella rättigheter. I denna del är islam inte förenlig med vårt västerländska normsystem och måste avvisas.
Under rubriken ”Så befästes klansamhället” skriver Rutger Palmstierna, som varit landriskanalytiker på SEB, att den muslimska civilisationen utvecklats på ett radikalt annat sätt än den kristet västerländska. Klaner har tagit den makt som rättsstater har hos oss:
Av de tjugo länder som toppar listan över faktiska eller potentiella misslyckade stater i förvarningsindex för statssammanbrott är sjutton länder muslimska eller har islam som en signifikant politisk kraft. Detta väcker frågan om stat och klan är kompatibla storheter … I avsaknad av en statsapparat faller exekutionen av en muslimsk fatwa på envar, ungefär som när [medeltida] tinget förklarat någon fredlös. När en muslim ser det legitimt att mörda Muhammedteckningarnas upphovsmän är det något som går på tvärs med västerländsk uppfattning om statens våldsmonopol.
I en annan artikel skriver samhällsvetaren Pernilla Ouis att skuldbeläggande varken gagnar högern eller vänstern:
Att vara kritisk till hedersrelaterat våld innebär att ta sina medmänniskor på allvar. Att oreflekterat hylla mångfald är en högdragen position. Att, som i Sverige, odla ett slags självhat är hyckleri …
När alla som är kritiska mot invandrare på något sätt (till exempel jag som kritiserart hederskulturen) klassas som rasister, så trivialiseras den verkliga rasismen.
Om detta är kritik med adress Mona Sahlin, Gudrun Schyman och öviga vänstern, så riktar Pernilla Ouis också kritik mot höger: det som ofta kallas ”goda” svenska värderingar är i mångt och mycket sekulära värderingar som uppskattas av ”nästan alla i vårt land – såväl kristna som muslimer”. Även om det är så, flyttar sig Ouis plötsligt från abstrakt tro/ideologi och normsystem till människors pragmatiska vardagsliv. Men det är viktigt att hålla isär islam som religion och muslimer som individer och medborgare. Problemet med islam är ju just att den religionen inte accepterar uppdelningen mellan tro och en sekulär stat.
I artikeln ”När kultur blev ideologi” skriver författarna Jens-Martin Eriksen och Frederik Stjernfeldt:
Begreppet islamofobi blir allt vanligare och används allt oftare för att stigmatisera varje kritik av islamism och de drag i islam som strider mot demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten.
Exakt. Att stå för demokrati är numera att vara islamofobisk. Det är naturligtvis lika löjeväckande som det är en farlig utveckling för samhällsdebatten. Andreas Malm och andra inom vänstern vill tysta alla demokrater genom att kasta smutsiga epitet efter dem. Den simpla taktiken ska de naturligtvis inte få lyckas med.
Som sagt. Det här numret av Axess är utomordentligt läsvärt. Skaffa det!
(Andra intressanta bloggar om politik, islam, islamism, fundamentalism, rasism, kränkt, islamofobi, Andreas Malm, FN, FN, integration, integrationspolitik, västvärlden, kristendom, Europa, demokrati, MR, frihet, yttrandefrihet)