Mer än 35 miljoner visningar av olika YouTube-klipp registreras för Susan Boyles framträdande i TV-programmet Britain’s Got Talent den senaste veckan. Därmed slår hon alla musikartister i världen.
Men är dramaturgin kring Boyle sann? I Fairytale Ending – Why is no one suspicious of Simon Cowell’s latest creation? misstänker New York Post att det är programmets upphovsman, den sluge domaren såväl i detta program som i American Idol, Simon Cowell, som ligger bakom en välregisserad lansering och story.
Först tyckte jag det var en väl cynisk vinkling av tidningen. Jag gillar Susan Boyle, hon är verkligen en egensinnig frisk fläkt, ett ärligt och oförstört energiknippe. Den personligheten kan ingen producent skapa.
Men frågan ska ställas. Kommentarerna till artikeln är mycket intressanta. Någon ondgör sig över kritikerna mot artikeln och skriver sarkastiskt att inte heller jultomten får avslöjas. En annan menar att artikeln väcker intresse för vad som händer bakom scenen och att det är rimligt att få veta hur autentiska inslagen i TV-programmet är.
I en tredje kommentar hävdas det att det var TV-produktionen som kontaktade Susan Boyle, inte hon som sökte deltagande i tävlingen. I så fall visste Simon Cowell att hon hade en god röst, och skapade medvetet en kontrast mellan de inledande hånerierna och den ”överraskande” skönsången.
Men som sagt, jag unnar verkligen Susan Boyle hennes tid i rampljuset. Och om rösten och personligheten är stark nog kanske hon blir uthållig i musik- och underhållningsbranschen.
(Andra intressanta bloggar om Susan Boyle, Britans got talant, TV, YouTube, Simon Cowell, Idol, underhållning, TV-underhållning,musik, talang)