Själv trodde jag att LO-bossen hade så stark förankring att hon kunde göra bort sig så som hon gjort i AMF-styrelsen utan att behöva avgå. Men när jag läst de socialdemokratiska tidningarnas ledarsidor får man intrycket av att hon sitter riktigt löst.
Jag är faktiskt förvånad över att det fortfarande finns folk i arbetarrörelsen som utkräver ansvar och kompetens av sina ledare. Ledarartiklarna är starka i sina uppgörelser med maktens hyckleri. Tidningarna står upp för meritokrati enligt den gamla arbetarmoralen och mot inkompetenta glidare.
För min det anser jag just detta vara glädjande, medan andra kanske mer känner skadeglädje över att Lundby-Wedin gjort bort sig.
Dala-demokratens chefredaktör Göran Greider skriver i dagens ledare, Du måste gå, Wanja!
Kanske hoppas Lundby-Wedin att hon ska kunna rida ut den storm som blåst upp både i media och bland vanliga LO-medlemmar. Men det kommer inte att fungera. För även om hon skulle stå kvar på sin post efter att den svarta medie-tromben blåst fram kommer hon hädanefter att vara vingklippt. Varje gång som hon från och med nu försöker kritisera bonussystem och privilegier i näringslivet – så kommer hennes trovärdighet inte att räcka till. Hon blir en belastning för den fackliga rörelse vars mobilisering är helt avgörande för att den sittande högerregeringen ska kunna bytas ut i nästa val.
Socialdemokratiska tidningen Östran i Kalmar skriver i ledaren Förtroendekrisen:
Nej, det handlar framför allt om en förtroendekris som exploderar i rörelsens händer där människor undrar om det är möjligt att lita på att ord och handling hänger ihop – och om inte i denna fråga, i vilken fråga då? …
Att säga att man känner sig “grundlurad” är säkert något som Wanja Lundby Wedin ärligt upplever att hon är – men det ger intryck av att hon sprättar kuverten med handlingar först vid styrelsemötena, att hon har sovit, att hon är slarvig, helt enkelt att hon inte är kompetent … [O]m inte några högst överraskande fakta snart framkommer som talar till LO-ordförandes fördel, så är det låga odds på att hon inom en snar framtid får lämna sin post.
Västerbottens Folkblad (S) skriver i ledaren, Socialdemokratin måste få arbetsro:
LO-ordföranden slåss nu för sin heder. Hon verkar chockad, och det är ett dåligt tecken. Först skickade hon fram avtalssekreteraren Per Bard som någon slags syndabock. Han är ledamot i arvodeskommittén efter Eland Olauson. Men det skyddar inte Lundby-Wedin. Hennes ansvar är detsamma. Det gäller alla som sätter sig i en bolagsstyrelse, även i ett ömsesidigt försäkringsbolag.
Så snälla Wanja, än en gång. Visa litet civilkurage … Ta ditt ansvar, för LO:s och partiets bästa, men också för ditt eget eftermäle.
Arbetarbladet (S) kräver inte avgång men är mycket hård i sin dom, Sista striden?
Oavsett vad Lundby-Wedin visste och inte visste eller fattade och inte fattade rörande pensionsavtalet för AMF pensions förre vd Christer Elmehagen har hennes anseende svärtats. Detta är den krassa verkligheten LO kommer att ha att förhålla sig till framöver.
Den som sitter i en styrelse måste ovillkorligen ha full kunskap kring alla delar av sitt uppdrag. Något som är alldeles särskilt sant för den som heter Wanja Lundby-Wedin och är ordförande för LO. Har Lundby-Wedin med full kunskap och gott mod varit med om att klubba igenom det hela är hennes förtroende förbrukat. Det är däremot inte ett faktum som nödvändigtvis kommer innebära att hon tvingas avsäga sig sitt uppdrag som LOs ordförande. Det går att ta sig torrskodd även genom den stridaste syndaflod när det handlar om en i övrigt skandalfri ordförande.
Oavsett hur AMF-skandalen slutar och Wanja Lundby-Wedins framtida öde ser ut kan en sak redan konstateras med säkerhet. Det har nu blivit avsevärt mycket svårare att med trovärdig stämma mässa om det uschliga i höga löner och bonusavtal från vänsterhåll. Därmed har Lundby-Wedin gjort hela arbetarrörelsen en stor otjänst.
Det är som sagt starka ord med moralisk tyngd av en rörelse jag trodde tappat alla sådana betänkligheter.
(Andra intressanta bloggar om politik, Wanja Lundby-Wedin, bonusar, bonus, girighet, AMF, Val 2010, Socialdemokraterna, LO, AB)