Nästa vecka hålls toppmöte med G20-länderna i London. Inför toppmötet skriver Londons borgmästare Boris Johnson en lika underhållande som blytung kolumn i Daily Telegraph, Boris Johnson has some friendly advice for the crusty anti-capitalists soon to descend on his city.
Så är vi här igen, gott folk. Det är nu 10 år sedan antikapitalisterna senast attackerade London city, och i nästa vecka avser de att överträffa sig själva. I sina studentrum sitter de alienerade ungdomarna från medelklassen och panerar hur man ska störa G20-mötet. De övergivna spillrorna av den vredgade vänstern samlas kring lägerelden som redan brinner och när gryningen kommer tänker man gå till angrepp likt Tolkien’s orcs från Mordor med Bank of England som mål.
De kommer att utmana polisen. De kommer att paralysera trafiken. De kommer att göra sitt yttersta för att spoliera din vardag; och de har blivit uppjagade av Tony Benns apeller, och … de kommer att skrika ut sitt hat. Någonstans i folksamlingen kommer en fåntratt med ring i näsan att i megafon ropa: “Vad är det vi vill?”
I det ögonblicket kommer tystnad att breda ut sig … Den pinsamma sanningen är att de inte vet …
Om toppmötet inte har det politiska modet att komma överens [om frihandel i Doharundan] kommer vi att legitimera den förödande trenden mot ekonomisk nationalism och protektionism. Jag vill inte läsa nonsens i G20-mötets slutkommuniké om att man är “beslutsam” om att komma överens. Jag vill inte att de ska “bekräfta sina ambitioner”. Det är inte stor mening att hålla toppmöte om man inte erkänner allvaret i rådande situation och undertecknar ett avtal nästa vecka.
Så där har ni ert slagord, mina vresiga vänner. Vad är det vi vill? Frihandel! När vill vi ha det? Nu!
Fler politiker av Boris Johnsons kaliber skulle göra världen bättre.
(Andra om politik, finanskris, ekonomi, G20, frihandel, protektionism, marknadsekonomi, tillväxt, kapitalism, protester, demonstrationer, i)