Som en följd av den snabbt framvällande lågkonjunkturen tror socialister att de fått vatten på sin kvarn om att makten över ekonomin måste flyttas från företagarna till byråkrater i staten. Men inget kan vara mer fel.
I nya numret av Axess är temat hur vi kan ta oss ur den ekonomiska krisen. Karl Wennberg, gästforskare vid Stanford, skriver i Inga företag utan risktagande:
Problemet är inte att få folk att starta företag, utan bristen på företagande som ger långsiktig tillväxt. Det löser man genom att uppmuntra till risktagande, inte med försäkringar.
Även om marknadsekonomin är ryckig — och politiker gör den än mer ryckig genom att lägga sina långa näsor i blöt (så som de amerikanska när de tvingade fram långivning till dem som aldrig kunde amortera) — är alla andra ekonomisk läror långt mycket värre.
Aldrig i mänsklighetens historia har så många kunnat leva med så högt välstånd som vi i västvärlden, där marknadsekonomi dominerat i mer än etthundra år. Planekonomi i kommunistiska och auktoritära regimer har alla gått i konkurs och lämnat människor i svält. Bara marknadsekonomi har givit rikedom till vanligt folk.
Därför bör marknadsekonomin förstärkas på de områden där den urholkats under senare årtionden. En sådan viktig komponent som urholkats är belöningen för risktagande. Höga skatter innebär att risktagande förlorar all mening. Den som misslyckas står med skulder och den som lyckas får se förtjänsten gå till skatt. Varför då ta några som helst risker?
Och ett samhälle där ingen tar risker når inga framsteg. Ett sådant samhälle hamnar i en negativ spiral. Särskilt gäller det Europa som har att konkurrera med nya hungriga aktörer i Asien.
Ska vi kunna slå vakt om vårt välstånd gäller det att återskapa den pionjäranda som gällde i början av marknadsekonomins skede i Europa då regleringarna var få och skatterna låga.
(Andra intressanta bloggar om politik, skatter, ekonomi, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor, risk, risktagande, arbetsmoral, tillväxt)