Igår presenterade försvarsminister Sten Tolgfors huvuddragen i den nya försvarspropostionen ”Ett användbart försvar”.
Nu ska det vara slut med de halvmesyrer och galna politiska nedskärningskompromisser som kännetecknat försvarspolitiken i årtionden. Dagens Industri skriver galant om kursomläggningen i ledarartikel (ej online):
Då var utgångspunkten att samma försvarsförmåga kunde nås med mindre resurser, nu att med samma resurser skapa en bättre försvarsförmåga.
Huruvida detta är möjligt — när politikerna uppenbarligen avser att fortsätta lägga sig i detaljerna om hur Försvarsmakten utformas, organiseras, materielförsörjs mm — återstår att se.
DI summerar målet för försvarsförmågan så här:
Löftet är inget mindre än att Sverige ska kunna ha 50.000 soldater och sjömän stridsberedda på en vecka, varav 7.000 på en dag. Det ska jämföras med att i dagens insatsorganisation på 30.000 personer endast 10.000 personer ska kunna mobiliseras inom ett år. För de övriga saknas fast åtagande …
Men det handlar inte om någon yrkesarmé, eftersom bara en fjärdedel av de 28.000 i de avancerade förbanden (övriga är hemvärnsförband) ska vara stående styrkor, medan resten kallas in från sina civila sysselsättningar med kort varsel.
Det blir intressant att se hur försvarspropositionen tas emot. Är den realistisk? Eller låter det för bra för att vara sant? Fortsättning följer.
(Andra om politik, säkerhetspolitik,försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, ÖB, Tolgfors, Alliansen, regeringen, i)