Politiskt ledarskap i vårt moderna samhälle handlar mer och mer om hur man förmår förmedla sitt budskap. Ingen har det senaste halvseklet varit tillnärmelsevis lika skicklig som Ronald Reagan, som kallas the great communicator. Därför vill alla jämföra sig med honom, också Barack Obama.
Men nu går vänstermagasinet Salon till frontalangrepp mot Obama: The new Great Communicator … isn’t:
Obama snubblar i debatten om stimulanspaketet — och hans popularitet tar stryk — eftersom republikanerna har ljugit om vilken roll staten bör ha. Nu måste han säga sanningen …
Obama är, tror jag, den mest remarkable demokratiske kommunikatören under min livstid. Men ändå har han inte motsvarat uppgiften, än. Han behöver redovisa sina prioriteringar, klart och tydligt; han behöver förenkla sin framtoning, och ändå behöver han förmedla visst djup i förståelsen av hur vi hamnade i nuvarande svårigheter.
Den stora utmaningen, den som Ronald Reagan klarade av, men ingen annan, är att på en gång framföra ett radikalt budskap och samtidigt få människor från alla sidor att sluta upp bakom politiken. Ronald Reagan såg staten som problemet, inte lösningen. Han genomförde kapitalistiska reformer av aldrig skådat slag. Ändå slöt vänsterväljare (”Reagan democrats”) upp bakom honom i en omfattning som få republikanska kandidater upplevt.
Och här är Salon fullständigt fel ute när man vill att Obama ska börja gnälla på kapitalismen och ge den skulden för krisen.
Det Reagan gjorde var inte att gnälla — han berättade vad alternativet för en ljusare framtid är. Han talade om SINA idéer. Han ville inte ödsla tid på andras. Och han ville inte släppa den optimistiska grundton som alltid präglade hans framträdanden.
Barack Obama har noga studerat Reagan, och av honom lärt sig ordet ”hopp”. Problemet är att Obama inte har berättelsen om vad hans förnyelse innebär konkret och på vilka värderingar de bygger på, så som Reagan förfinade sin berättelse under 20 års talarturnéer och guvernörsuppdrag innan han blev president.
Obama står utan politiskt program. Han har bara lärt sig Reagans utanpåverk, kommunikationsredskapen som gjorde det möjligt för Reagan att nå fram med ett radikalt budskap. Obama har redskapen, men han har inget innehåll att nå fram med till medborgarna.
Just detta är skälet till att jag under presidentvalrörelsen hela tiden hade en skeptisk attityd till Barack Obama. Han saknar berättelsen som en stor politiker måste ha, för att det ska vara någon mening med att vara en god talare, en god kommunikatör.
(Andra intressanta bloggar om politisk kommunikation, kommunikation, PR, USA, pres.valet, Vita huset, demokraterna,Obama, Reagan)