Den här bloggen ger upphov till en del kommentarer. Här ett urval från senaste veckan:
Säfflemannen ställer i sin blogg en fråga till mig: “hur ska den demokratisering och fred i Afghanistan du ser framför dig, skapas, i praktiken?” Han menar att det är “kall realism” när DN överger målet om demokrati i Afghanistan.
Nej, svarar jag. Vi kan inte överge ambitionerna om demokrati i u-världen. För min del handlar det om moral och idealism, men även cyniska realpolitiker gör klokast i att fortsätta strida för demokrati och frihet, där långt borta. För om vi ger upp där, och låter fundamentalister ta över svaga stater, exempelvis Pakistan som har kärnvapen, kommer kriget snart till oss i väst. Också av ren självbevarelsedrift bör vi fortsätta stödja den goda, framåtsträvande sidan i Afghanistan, Irak och annorstädes. Annars kommer de ondskefulla attackerande snart att ske här hos oss i väst. Man kan inte blunda för fundamentalismen. Antingen tar man strid, eller ger upp och låter förtrycket vinna.
I en helt annan fråga skriver Patrik Öhman: “Det är mycket få ickevänster som överhuvud taget på framskjutande platser fått kommentera kulturutredningen. Det är i bloggvärlden man får höra en alternativ syn på kulturpolitiken.” Och tipsar om denna blogg. Mikael Bergman gillar också min reflektion på utredningen, under rubriken “Kulturpolitik – behövs den?”.
Även om de senaste opinionsmätningarna när det gäller partisympatier håller sig inom felmarginalen, samtidigt som Mona Sahlins förtroende rasar, menar Christian Valtersson att “människor ogillar den förda politiken” från Alliansens sida. På samma sätt menar Peter Andersson att “väljarna har genomskådat käftglappandet och faktiskt ser hur lite regeringen gör i praktiken”.
CUF-basen Magnus Andersson håller dock med denna blogg, och konstaterar att “Alliansen är enad om att leda Sverige”. Per Ankersjö lägger till: “Sahlins nedräkning pågår för fullt.”
Bloggen Bergsmassivet tipsar om att TV4 Kalla Fakta ikväll tar upp Nord Stream och den ryska gasledningen genom Östersjön, samt citerar denna blogg om gasledningen som en “rysk trojansk häst”.
Bloggen Fred i Mellanöstern citerar mitt blogginlägg om hur rödgrönt blivit brunt. Alltså om hur rasismen växer inom vänstern, genom deras stöd till Hamas och andra islamistiska extremister. Fredrik Axelsson skriver om Israels val, liksom MXp som citerar min formulering “fundamentalismens och ofrihetens dynga” i FN. Anders Tilly skriver om Israelhat och terrorism.
Erik Bylund och Ronie Berggren håller i sin blogg med mig i sågningen av miljöpartisten som la sig i Sven-Otto Littorins kärleksliv. De skriver om svenska politiker, att de “oftast inte bjuder speciellt mycket på sig själva. Istället klistrar de på sig en tråkig och kall politisk ansiktsmask med tillhörande monotona tonläge”.
Mitt referat av Maud Olofssons värderingstal i veckan berörs av bloggen Peace love and capitalism och Fredrick Federley. Johan Ingerö tar upp kärnkraften och min kommentar om centerns själ. Det gör också SVD:s ledarblogg och Aftonbladets Helle Klein gillar min lista över ledarkommentarer om energiuppgörelsen, men undviker ämnet i sak.
(Andra intressanta bloggar om politik, bloggar, bloggosfären)