Det är beklämmande att se hur lätt förflugna ord omedelbart görs om till värsta sortens mörka värderingar. Precis som våldet ökar, blir språket allt grovare i Sverige. Det är ett uttryck för att demokrati tappar i anseende i vårt land, medan allt fler dyrkar terrorister, mördare och förtryckarregimer.
Samhället brutaliseras på alla sätt. Men när denna utveckling märks hos enskild polisman, då går de politiskt korrekta krafterna igång, de som ser varje svensk som rasist och varje invandrare som offer. Som om inte invandrare kan vara rasister och etniska svenskar offer.
Nu visar det sig att polismannens språkbruk feltolkats av medierna.
I Newsmill avslöjar författaren och folklivsforskaren Dan Korn att flera av de grova utfallen avsåg svenskar: “Apejävel” syftade på svensk Afa-aktivist.
Men vad spelar det för roll? Polisen hade ju grova ord också om Rosengårdens invånare, och då måste det ju vara “rasistiskt”.
Nej. Språk måste tolkas i sitt sammanhang. Om någon kastar ur sig förnedrande omdömen om allehanda kategorier av människor, då behandlas ju alla lika — alltså motsatsen till rasism!
Visserligen kan man tycka att ordningsmaktens företrädare ska uppträda korrekt, särskilt när de bär uniform. Men att förstora upp dessa uttalanden och kalla det för typisk svensk rasism är lögnaktigt. De som blåser upp historien bidrar bara till att spä på motsättningarna i samhället. Är det vad SVT och andra medieröster syftar till? Att uppvigla till mer konfrontationer?
Se också: Minsta krav är främlingsfientligt. (Andra intressanta bloggar om politik, media, medier, mediekritik, journalistik, SVT,främlingsfientlighet, rasism, islamofobi, integration, integrationspolitik, folkpartiet, Nyamko Sabuni, Rosengård)