När Irans islamfascistiska regim utfärdade dödsfatwa mot författaren Salman Rushdie var syftet att försvaga yttrandefriheten i väst. Diktaturer främsta fiende är inte demokrati, utan yttrandefriheten. Om människor får diskutera fritt kan ingen förtryckarregim överleva.
Tyvärr begriper inte västvärlden hur central yttrandefriheten är för vår civilisation.
Vi såg hur svenska medieredaktioner — av alla — ställde sig i spetsen för att kritisera yttrandefriheten i samband med Jyllands-Postens och Lars Vilks Muhammedsatirer.
Ett aktuellt exempel tar Per Gudmundson upp i Svenska Dagbladet, där den holländske parlamentarikern Geert Wilders av Storbritanniens inrikesdepartement kan nekas inresa för föredrag i London, Yttrandefrihet är inget ordningsproblem:
Som demokrat kan man lätt stötas av eller se luckorna i Wilders olika resonemang (till exempel vill han förbjuda koranen såsom Mein Kampf). Men när parlamentarismens hemland nu portar en folkvald från ett demokratiskt grannland börjar man undra var det demokratiska underskottet egentligen ligger.
Ja, metoderna med inreseförbud för obekväma är hämtad från förtryckarregimer. Idag är det Europa som tar efter Mellanöstern. Inte som det borde vara — tvärtom.
(Andra intressanta bloggar om politik, yttrandefrihet, islam, Iran, fundamentalism, rasism, islamofobi, integration, integrationspolitik, Europa, demokrati,MR, frihet, media, medier, mediekritik, journalistik)