Minnet är kort hos vissa. På 1970-talet startade den socialdemokratiska regeringen att pumpa in miljard efter miljard i varvsindustrin. Den borgerliga regeringen fortsatte. Resultatet blev bara oljetankers som låg i norska fjordar och rostade. Nedläggning av varven fördröjdes ett antal år, till enorma kostnader för skattebetalarna.
Att göra om samma sak med Saab och Volvo PV vore rena dårskapen. Någon ny varvspolitik får inte bli verklighet.
I DN sammanfattar Barbro Hedvall situationen väl, Tiderna är nya:
Och för det tredje ser [S-oppositionen] alternativen för Saabanställda som antingen jobb i Trollhättan eller inget jobb alls … Men sådan är inte den svenska modellen, den betyder stöd till omskolning, nystart, flyttning, med mera, plus till nyetablering. Den är beprövad och har fungerat, det finns inget skäl att ge upp hoppet om den nu …
Saabs ägare ska ta sitt ansvar, svenska skattebetalare ska hjälpa Saabs anställda.
Svenska Dagbladet blottlägger i ledare spelet om Saab:
– De [General Motors] höll på med ett avancerat pokerspel för att slippa kostnaderna, berättade en källa i regeringskansliet. Jo, beskrivningen av förhandlingarna mellan GM och regeringen framstår onekligen som ett obehagligt parti poker. I vinstpotten har det inte funnits mycket. GM har inte velat lämna några garantier, men har använt hoppet om Saabs räddning som bete för att pumpa regeringen på ett antal miljarder … Den här gången var hoppet GM:s ess i rockärmen, ett ess som användes för att försöka skicka avvecklingsnotan till svenska skattebetalare.
Och om Mona Sahlin suttit vid bordet istället för Maud Olofsson hade GM mycket väl kunnat lyckas lura på regeringen notan. Friska pengar ska inte kastas efter sjuka. Bättre att ny företagsamhet får växa fram.
(Andra intressanta bloggar om politik, finanskris, ekonomi, Saab, bilindustrin, entreprenörskap, marknadsekonomi, tillväxt, alliansen, Olofsson, Sahlin,