Det är inte ofta jag håller med Göran Greider i Dala-Demokraten. Men i hans kommentar om kristdemokraternas utmobbning av Lennart Sacrédeus gör jag det. Greider skriver i ledarstick, Skandalös behandling av Sacrédeus:
Vilken fars! I kristdemokraternas provval till EU-parlamentet fick Lennart Sacrédeus i Mora flest röster – ändå kom han inte med på partiets lista. Varför? Därför att han tillhör de starkt EU-kritiska rösterna inom sitt parti. Så enkelt är det. Partiet gör allt för att slippa honom …
Nej, jag har nästan ingenting politiskt gemensamt med Lennart Sacrédeus, men det är en skandal det sätt varpå han behandlas.
Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund motiverar petningen av Lennart Sacrédeus från EU-valsedeln med: “Politik är ett lagspel. Och Lennart Sacrédeus är ganska mycket en individuell idrottare.”
Men det är ju Göran Hägglund och partiledningen som inte agerar som ett lag med sitt parti. Sacrédeus var ju en av dem som fick flest röster av kristdemokratiska medlemmarna i internt provval. Att strunta i det, är sanneligen inte att spela som ett lag!
Det är snarare tecken på partidiktatur.
Svenska partier är alltmer toppstyrda och nåde den som avviker från partiledningens mantra.
Förklaringen är att partierna fortfarande ser sig som breda folkrörelser och att medlemmarna valt en partiledning som har fullt mandat att utforma partiets politik som de anser bäst. Att säga emot partiledningen är att säga emot partikongresser/stämmor.
Men problemet är att partierna inte längre består av något folk. Så gott som alla som är engagerade har uppdrag för partiet. Partierna är alltså föreningar — fackföreningar — för politiker.
Resultatet har blivit att Sverige mer har parti-krati än demokrati. Partistyre snarare än folkstyre.
Och detta är ett växande hot mot hela vårt statsskick. Partierna isolerar sig inåt. Väljarna stängs ute. De har inget som helst inflytande över vilka personer som ska företräda dem som “förtroendevalda”. Kandidaterna på valsedlarna har bara ETT förtroende — från partiledningen (genom att vara lydiga ja-sägare). Något förtroende från svenska folket har dessa politiker inte. Av den enkla anledningen att de är totalt okända ute i folkdjupet.
Detta gör att avståndet mellan de verkliga makthavarna och folket har ökat. De verkliga makthavarna är ju de sju partiledarna. Eller ska vi kalla dem kungar? Jo, vi har i väsentliga avseenden återgått till tiden före domkratins införande — några få besitter all makt. Istället för Ers majestät konungen är det sju partiledare.
Folket har fortfarande makt att flytta regeringsansvaret från den ena gruppen partiledare till den andra. Men demokrati är mer än val. Redan Aristoteles skrev att demokratins kärna är den förtroendefulla relationen mellan den enskilde väljaren och den person man röstar på. De folkvalda är medborgare, som tilldelas förtroende att företräda också andra.
Detta förtroendeband har brutits. Skälet är de anonyma valsedlarna med tiotals totalt okända namn. Proportionella val i stora valkretsar med många mandat skapar en politikerklass och håller medborgarna borta från att kunna avgöra exakt vilka personer som väljs.
Partierna ska naturligtvis kunna — likt kristdemokraterna med Sacrédeus — avgöra vilka personer som får företräda partiet. Men väljarna måste kunna välja Sacrédeus om man vill. Det är det som är folkstyre — demokrati.
I USA skedde något liknande det som hänt med Sacrédeus i senatsvalet 2006. Den demokratiske förre vicepresidentkandidaten Joe Lieberman ansågs av partiaktivisterna i Connecticut ligga för långt åt höger, så de nominerade en annan person som sin senatorskandidat. Då ställde Lieberman upp som partilös, oberoende kandidat. Och väljarna i Connecticut valde honom med 51 procent över både demokratiska och republikanska partiets kandidater.
Men lägg märke till att i USA skulle man aldrig någonsin avvika från ett provval inom partiet. De skulle se kristdemokraternas agerande som utslag av diktatur.
Men i Sverige har väljarna inga möjligheter att välja någon som partierna inte sätter upp. För att kunna göra det krävs ett annat valsystem: majoritetsval i enmansvalkretsar.
Jag är övertygad om att partierna inte kan fortsätta topprida demokratin på det här sättet. Man måste låta väljarna få avgörandet över vilka personer man utser. Annars är vi illa ute.
Se mer: Sacrédeus ej med på KD:s lista till EU, Starkt stöd för Sacrédeus.
(Andra intressanta bloggar om politik, Hägglund, kristdemokraterna, Lennart Sacrédeus)