Folkpartiet har lagt fram sitt valprogram inför EU-valet i juni. Flera fp-märkta ledarredaktioner skriver, föga förvånande, gillande om det. Som Nerikes Allehanda i Ett parti som gillar EU – och vågar säga det:
Från flera av de andra partierna kommer vi att få höra ett ostrukturerat gnäll om EU under kampanjen inför valet den 7 juni. Moderaterna tänker berätta om hur partiet slåss för svenska intressen inom EU. Men EU:s idé är att länderna ska åstadkomma något gemensamt, inte att EU ska vara en arena för nationella strider.
Det är ett budskap som Nerikes Allehanda borde framföra till Frankrike, Italien och Tyskland! De gör ju inget annat än försöker se till att EU blir respektive lands förlängda arm. Frankrike har ju lyckats bäst och vältrat över bidragsstödet till franska bönder på alla europas skattebetalare.
EU:s huvuduppgift är ju fortfarande att distribuera jordbrukssubventioner. Uppemot 70 procent av budgeten går till detta. I jämförelse framstår allt annat som småsaker för EU, detaljer i marginalen.
Det är fel att som folkpartiet gör, länka samman europatanken med EU-byråkratin. Det är två vitt skilda storheter. Man måste absolut inte gilla EU-byråkratin för att vara vän av europeisk gemenskap. Med den logiken borde man kräva att göteborgare och skåningar ska uttrycka älskvärda tongångar om Stockholm, för att vara riktigt svenska. Så är det ju inte. Och den amerikan som är emot maktkoncentration i Washington DC är ju inte emot Amerika som nation (tvärtom, höll jag på att skriva).
Och när folkpartiet blandar samman EU med europatanken hamnar man riktigt snett. Man stöder den franska, gaullistiska centralismen och dess absurda övertro på detaljregler skrivna i Bryssel.
Jag trycker folkpartiet borde driva de federalistiska principerna, så att vi får en konstitution där det tydligt anges vad Bryssel inte får lägga sig i. Med Lissabonfördraget blir det tvärom flytande och centralmakten stärks.
(Andra intressanta bloggar om politik, demokrati, EU, EU,folkpartiet)