Förra året blev det gräl under rikskonferens med Folk och Försvar, mellan försvarsministern och försvarsmakten om hur budgetmedel används och redovisas. Vid årets konferens är tonen en annan. Försvarsminister Sten Tolgfors koncentrerar sig på försvarets uppgift och konstaterade i sitt tal i går:
Problem går inte att önska eller för den delen bråka bort. De måste lösas. I sak. På djupet. Konstruktivt.
Och jag tror Rysslands invasion i Georgien blev en ögonöppnare för regering. Borta är ambitionen att besinningslöst slakta försvaret, det som fick förre försvarsministern Mikael Odenberg att avgå. Nu kan Tolgfors meddela att det inte blir någon besparing alls, iallafall i kronor räknat, under den här mandatperioden. Försvarsministern sa:
När vi sågs ifjol handlade diskussionen om besparingar på försvaret på 4-5 miljarder kronor. Så blev det inte. Pengarna vi frigör på materiel förs över till förbandsverksamheten, som blir dyrare när tillgängligheten ska öka. Netto blir det förändringar om 0,1 miljard kronor under mandatperioden. Däremot driver oppositionen miljardnedskärningar: Vänstern 4 miljarder, Socialdemokraterna 5 miljarder och miljöpartiet 8 miljarder. Pengar ut från försvaret.
Och om det nya säkerhetspolitiska läget i vårt närområde sa försvarsministern:
Försvarspolitikens inriktning med ökad användbarhet och tillgänglighet möter den militära utvecklingen i Ryssland, där man satsar på snabbrörliga insatsstyrkor för landet och närområdet …
Ryssland satsar betydande belopp på försvaret, men på väl utvalda delar. Det som är mest relevant är att Ryssland satsar på snabbrörliga insatsförband. De har en tillgänglighet på timmar eller dagar och är avsedda för insats inom landet och i närområdet.
Och lärdomen av konflikten i augusti förra året är:
Kriget i Georgien utspelade sig på fem dagar och avgjordes på två. Det var färre än 20.000 ryska soldater i Georgien, men de kom dit mycket snabbt. Georgien saknade luftherravälde, vilket beseglade konfliktens utgång.
Kriget i Georgien innebar inte i sig en upptrappning av den militära hotbilden mot Sverige i det korta perspektivet, men väl ett tydliggörande av hur den nya tidens hot ser ut. Det understryker varför försvaret behöver en ny inriktning mot ökad tillgänglighet och ökad användbarhet.
Det känns bra att regeringen ser försvaret för vad det är, och inte som en budgetpost som man varje år kan mjölka på nya resurser.
Men jag skulle vilja höra försvarsministern bli tydligare om hur vår militära förmåga ska se ut. Hur många, hur starka förband ska Sverige kunna ställa upp, och hur snabbt?
Ett skäl till att försvarsbudgeten varit så tacksam att skära i, är att utfallet är så oklart. Att tala om inriktning räcker inte. Här måste försvarsministern bli mer konkret. Men det är glädjande att tonen i år är en helt annan och mer seriös än den varit tidigare.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik, försvaret, Folk och försvar, försvarspolitik, försvarsmakten, Tolfors)