Återigen ser vi hur svenska medier ställer sig på diktaturkramarnas sida, de som vill störta den valda regeringen i Thailand. Medierna stod inte heller på irakiska folkets sida, utan på Saddam Husseins.
I Thailand har de fattiga bönderna röstat fram UDD till regeringsmakten, senast för 11 månader sedan. Men detta motsätter sig etablissemangen i Bangkok. Bekanta till mig som numera bor i norra Thailand rapporterar i mejl, när jag frågat om de störs av ockupationerna i Bangkok:
Nej, men vi störs i själen av att Thailand som stat håller på att falla sönder och släppa fram anarki. Jag har ingen aning om vad som kommer att ske. Kungen som vanligtvis brukar gå in och lösa upp spända lägen är gammal och sjuk. Han fyller 82 den 5 december och brukar då hålla ett långt tal till folket. Det verkar som om PAD [oppositionen som stöds av militär och flygplatsdemonstranter] vill slopa parlamentarismen och principen en man en röst till förmån för en sorts grupprepresentation där de fattiga = bönderna blir underrepresenterade. En kuslig tillbakagång.
Visst kan man, som läsare skriver, påpeka att korrutpionen är stor i Thailand och att viktigare än demokrati är att rättsstatens institutioner etableras. Men hur ska dessa institutioner kunna fungera som avsett om de införs av en överklassdiktatur som ser till sina intressen?
Jag menar att varje framsteg som kan tas för att stärka medborgarliga fri- och rättigheter ska tas. I olika länder kan det ske på olika sätt. Men att ta steg tillbaka bort från demokrati kan aldrig vara till fördel för friheten.
(Andra intressanta bloggar om politik, demokrati, Thailand, demonstrationer)