Var på bio och såg den omtalade dokumentären om Anders Björck av filmaren Måns Månsson. Det är underbart att en stund lämna julstressen och i Månssons långsamma tempo och svartvita bilder följa landshövdingens vardagsbestyr med invigningar och kalenderpussel.
Anders Björck är en av de sista riktiga karaktärerna i svensk politik. Hans KU-utfrågning med den like färgstarke s-pampen Carl Lidbom i Ebbe Carlsson-affären är en svensk klassiker. (Lidbom kallar Björcks frågor för ”trams” och Björck svarar med ”Du ska veta hut!”)
Numera fylls politiken av färglösa människor som enbart är kuggar i ett sterilt och kollektivt partimaskineri. Men i Uppsala län finns ännu en landshövding som blir intressant även om dagarna fylls med de mest triviala uppgifter.
Det här är en riktig dokumentär. Månsson låter kameran rulla medan verkligheten utspelar sig. Inga kommentarer behövs. Inga tillrättalägganden. Inga tolkningar. Det är som om man själv varit där. Vilken skillnad mot de propagandafilmer som av outgrundlig anledning går under kategorin dokumentär.
Se också Ögonblickens mästare i Svenska Dagbladet, Snyggt porträtt av en politisk koloss i Dagens Nyheter, En väldigt vacker film om fånigt yrke i Kommunalarbetaren och Verkligheten överträffar dikten, Björck eminent i ”huvudrollen som sig själv” i TV4. Se fler recensioner.
(Andra intressanta bloggar om samhälle, film, bio, filmrecesion, kultur, landshövding, dokumentärfilm)