I ledaren Fare well, free trade varnar Economist för att protektionismen ska breda ut sig i den ekonomiska krisens spår. Prognoser för 2009 antyder att världshandeln kan krympa till 1982 års nivå. Tidningen menar att ökade stimulanser kan rädda frihandeln:
Bästa försäkringen mot protektionism är makroekonomiska stimulanser. Genom att öka den inhemska efterfrågan kan lockelsen att strypa den utländska dämpas. I historisk jämförelse agerar makthavare aggressivt, som amerikanska centralbanken gjorde i veckan. Men insatserna är ojämnt och dåligt fördelade. De utvecklingsekonomier från vilka kapital flyr har små möjligheter att stimulera konsumtion. Vissa kreditgivande länder (främst Tyskland) håller tillbaka de finansiella stimulanserna, medan världens största låntagare (Amerika) agerar djärvast. En hårdare knuff för att utöka inhemsk efterfrågan i kreditgivande länder tillsammans med större hjälp, genom Världsbanken, skulle lindra läget i krisdrabbade ekonomier, liksom världsekonomin och förbättra utsikterna för frihandel. 1930-talets ohämmade protektionism var till stor del ett resultat av makroekonomiska misslyckanden. Det får inte hända den här gången.
Varningarna är i högsta grad befogade. Men frågan är vilka stimulanser som gör störst nytta. Att utan övertänkta strategier låta budgetunderskotten växa kan inte vara rätt. Viktigare då att se till att politiken inte slår in på den återreglerings väg som skedde på 1930-talet.
(Andra intressanta bloggar om politik, finanskris, ekonomi, bolånekris, marknadsekonomi, tillväxt)