Andelen socialbidragstagare har inte sjunkit, trots de senaste årens goda konjunktur. Bidragsberoende är svårt att bryta. SNS Välfärdsråd har nu lagt fram en rad förslag på hur antalet socialbidragstagare kan minska, och Östgöta Correspondenten recenserar i ledaren Sänk skatten för att hålla nere socialbidragen:
Det viktigaste förslag som Välfärdsrådet kommer med är därför att tydligt skilja ut dem som har arbetsförmåga, från dem som på grund av exempelvis sociala problem inte har det. Den som söker hjälp ska gå igenom en profilering, som avgör vilka insatser som samhället sedan gör.
Som det nu är får inte de som lyfter socialbidrag, men faktiskt kan arbeta, bästa möjliga stöd för att hitta ett jobb. Kommunerna har helt enkelt inte samma kompetens som Arbetsförmedlingen. Därför bör alla med arbetsförmåga skickas till Arbetsförmedlingen, menar Välfärdsrådet. I stället för socialbidrag bör de få ett statligt arbetsmarknadsstöd som skulle vara behovsprövat och ge ungefär samma ersättningsnivå. Det vore i så fall en ganska radikal – och i huvudsak klok – förändring av systemet …
Mer politiskt kontroversiellt är kanske Välfärdsrådets förslag om ytterligare jobbskatteavdrag för låginkomsttagare. Det skulle ge starkare incitament för den som har socialbidrag att skaffa ett arbete, menar man … Det tredje steget i jobbskatteavdraget, som träder i kraft vid årsskiftet, behöver inte vara det sista.
Själv vill jag ju se att man inte betalar inkomstskatt på de första intjänade 100.000 kronorna. En medborgare ska i första hand försörja sig själv, och först när man tjänar så mycket att man kan bidra till det allmänna ska det ske. Vanvett är att beskatta, för att sedan dela ut bidrag från staten. Låginkomsttagare är de första som behöver befrias från statens förmynderi.
(Andra intressanta bloggar om politik, skatter, ekonomi, arbetsmoral, tillväxt, socialpolitik, socialbidrag, utanförskap, bidrag, bidragskultur)