Många av de ämnen som tagits upp i denna blogg har diskuterats i andra bloggar. Här ett urval från senaste veckan:
Henrik Alexandersson tar upp avslöjandet om pinsamma fel i klimatforskarnas data: ”Det blir allt mer uppenbart att deras siffror inte är pålitliga. Vilket i sin tur betyder att klimatalarmismen och de politiska beslut som fattas i dess spår står på mycket skakig grund.” Mellan hägg och syrén skriver: ”Klimatalarmismen ska tas på allvar. Precis som alla larm. Men man bör inte huvudlöst agera på alla larm för ibland förekommer falsklarm”. Paul Lindquist skriver: ”Det finns skäl att börja behandla den här synnerligen viktiga frågan på det vetenskapliga sätt som annan forskning bedrivs, dvs öppet och kritiskt.”
Jan Thurin menar att invandrare kanske borde lära sig engelska snarare än svenska: ”Själv tror jag nog att att det är rimligast att anta att en invandrare snarare invandrar till EU än till Sverige.” Intressant tanke, men det är arbetsmarknadens efterfrågan som avgör, och för de flesta jobb i Sverige krävs att man kan kommunicera på svenska. Och här gäller svenska regler, som naturligtvis ska gälla alla. För västerlänningar är det dock inte fråga om några större skillnader. Krocken gäller ju mest andra.
Jag är fascinerad över att svensk vänster av idag är så angelägen om att försvara terroristen Ulrice Meinhof. Loke gillar inte min kritik av henne och skriver: ”Inte nog med att Erixon tar den individuella tolkningen av Ulrike Meinhofs som en korrekt förklaring till hennes agerande, utan han använder denna individuella metod för att förklara kommunister kollektivt. Snacka om att vara paradoxalt irrationell i sin anti-kommunism.” Så, det är alltså förbjudet att moraliskt bedöma en enskild kommunists handlande. Intressant. Just så måste Stalin och andra tänkt om sig själva…
Om USA intar nyliberalen Hans Engnell den häpnadsväckande ståndpunkten att ”det spelar faktiskt mindre roll om supermaktens näste finns i Washington, Beijing eller Moskva”. Skulle det inte spela någon roll för friheten i världen om Kinas kommunistparti fick sätta dagordningen? Eller Putin? Jag förstår inte hur man överhuvudtaget kan hamna i dessa tankebanor. Johan Ingerö jämför kritiken mot Bush, med kritiken mot USA när Jugoslavien föll samman och folkmord begicks: då frågade många, inte minst inom vänstern, efter USA. ”Varför ingriper inte Bill Clinton?” Alltså: när USA gör något, får man kritik. När USA inte gör något, får man kritik. Ekonomistas pekar på att vadslagnings- och spelmarknaderna kanske ger bra prognoser om vem som blir USA:s näste utrikesminister. Stefan Olsson lyfter bloggarnas betyselse i att påpeka obalans i mediebevakningen av exempelvis Sarah Palin.
Jessica Nyberg tar upp äldreomsorgen och oförmågan: ”Alla har ett moraliskt ansvar att välja mellan ont och gott”
Håkan Fleischer tar upp grälet mellan Blondinbella och Janne Josefsson: ”Bella hade kunnat vara mycket smartare, men hon försökte förgäves rädda ansiktet och säga att hon inte dricker så mycket. Lite ihåligt, med tanke på att mycket av hennes blogg handlar just om fest. Well. Nu gör hon det hon är bra på: skapar publicitet.”
Mattias Lundbäck tar upp det sunda i att danska LO efterfrågar skattesänkningar.
Fredrik Axelsson diskuterar opinionsmätningarna.
Reflextions of Red tar upp Afrika och Somalia: ”Fram till nu har Kinas strategi, som går ut på att förse Afrikas värsta diktatorer med kontantstöd och vapenleveranser i utbyte mot energi och andra råvaror, varit förvånansvärt lyckosam.”
(Andra intressanta bloggar om politik, bloggar, bloggosfären)