Drabbas inte av depression, det är inte 1929

Ekonomijournalisten Daniel Gross gör i Newsweek ett påpekande som kanske är än mer befogat i Amerika än här, eftersom dysterheten inte tycks ha några gränser på andra sidan Atlanten just nu, Don’t Get Depressed, It’s Not 1929:

Istället för arbetslösa män som frågar ”Broder, kan du avvara en 10-öring?” har vi direktörer som frågar kongressen om de kan avvara hundratals miljarder.

Jag gillar när skeenden sätts i ett större och historiskt sammanhang. Vi har annars så lätt att bli blinda i nuet.

Skillnaden mellan krisen 1929-33 och den nuvarande kan ironiskt nog summeras i några få påpekanden. Då saknades förmåga att absorbera chockartade händelser, inga sociala skyddsnät eller inlåningsgarantier fanns som kunde skydda människor mot ekonomisk katastrof. Då leddes några av världens största ekonomier — Tyskland, Sovjetunionen, Japan och Italien — av fiender till marknadsekonomi. Idag lider kapitalismen av självförvållade skador, medan Tyskland, Italien och Japan (inte så mycket Ryssland) arbetar tillsammans med USA för att hantera gemensamma problem.
Då sågs centralbanken och finansministern nedgången som något gott. ”Låt arbetskraften gå, likvidera bolagen, sätt bönderna i konkurs. Folk kommer att arbeta hårdare”, var budskapet. Dagens centralbankschef har lärt läxorna av den stora depressionen och finansmininstern rycker ut för att understöjda bolag, bönder och bostadsmarknad (inte så mycket anställningar).

Jag håller dock inte med Daniel Gross när han dessutom hemfaller åt att se tillträdande presidenten Obama som något av en Jesus-figur som ska rädda Amerika.
Men detta sagt, så kommer man inte undan att många människor drabbas hårt. Många kommer att bli av med sina jobb. Många får flytta till bostäder man klarar av att betala för. Övergångar från det som varit till det som kommer blir smärtsam.
Vi ska dock inte underskatta omställningsförmåga som är marknadsekonomins grundläggande styrka. Det är skillnaden mot planekonomi. När gamla bolag faller, uppstår nya möjligheter att göra annorlunda — och bättre.
Och med den högre välståndsnivå som nu gäller kan omställningen ske i mindre hårdhänt form. Men en omställning kommer det att bli.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )