Den ryska militärens inmarsch i Georgien i sommar fick världen att vakna. Agerandet var så flagrant och hänsynslöst att det blev ett kraftigt strategiskt misslyckande. Nu kan ingen i Europa hävda att man inte vet hur ryskt MO (Modus Operandi) ser ut.
Det senaste exemplet är en spionaffär som rullas upp i Tallinn. I september greps den förre chefen för försvarsdepartementets säkerhetsavdelning i Estland, Herman Simm, för att ha lämnat ut statshemligheter och information om Natosamarbetet till främmande makt. Det rapporterade bl a Svenska Dagbladet i Allvarligt spionfall i Estland.
Fallet indikerar att Ryssland aktiverar spioner som avstått från den allmänna amnesti för sovjetiska agenter som utfärdades på 1990-talet i de fria baltiska staterna, eller att man rekryterar nya.
Avslöjandet skulle kunnat bli en fjäder i hatten för Moskva — man visar Nato att de nya medlemsländerna inte är pålitliga utan är en del av rysk intressesfär. Men omständigheterna kring gripandet av Simm kan visa sig vara ett resultat av slarv och låg kompetens hos KGBs efterföljare, underrättelsetjänsten SVR. Enligt AFP har Herman Simm använt sig av en ”Spanish or Italian go-between” och hänvisar till ett uttalande som en anonym tjänsteman på försvarsdepartementet i Estland gjort till estländska tidningen Postimees.
Det kan vara denna mellanhand som klantat sig. I så fall är det ett stort bakslag för Moskva, och en händelse som kan göra att kvarvarande agenter på den ryska lönelistan börjat ifrågasätta sin egen säkerhet. Hanteringen kan vara en följd av att dagens underrättelsetjänst inte är av samma kaliber som sovjetiska KGB.
Och detta kan vara en orsak till att Ryssland nu försöker sopa igen spåren efter praktfiaskot i Estland. I rysk media rapporteras om ett erkännande på rysk TV där en estländsk man som blev utvisad från Ryssland för tio år sedan, för att ha lämnat ut känslig information om militära flygfält, erkänner spioneri i Ryssland för Estlands räkning. Tidningen Izvestia hävdar att den gripne, Ville Sonn, “var dåligt tränad” i sitt spionhantverk.
Estniska säkerhetspolisen säger till Izvestia att de ryska uppgifterna inte är trovärdiga, eftersom den anklagade under de tio senaste åren ofta rest till Ryssland, något som varit omöjligt om anklagelserna mot honom är riktiga. Esterna menar att Sonn gör de här uttalandena, dikterade av den ryska underrätelsetjänsten, eftersom han tidigare varit i kontakt med KGB.
Att Estland fångat Simm visar på att de nya Natoländerna har ett system för att hantera risker för spioneri och infiltration från grannlandet, vilket om inte annat är högst gynnsamt för Sverige.
De ryska påtryckningarna på närområdet sker på många sätt. I DN skriver i dag Lisa Bjurwald om Gazpromiseringens faror: “Stängs kärnkraftverket [Ignalina i Litauen] blir landet helt beroende av Rysslands främsta politiska utpressningsverktyg: gas och olja.” Hon berättar också om att balterna med växande desperation talar om “gazpromisering” — en anspelning på “finlandisering”, alltså påtvingad eftergiftspolitik från Moskva.
Mer i bloggen: Starkt försvar krävs i umgänget med Ryssland, Nytt bakslag för Rysslands utrikespolitik, Rysk aggression har misslyckats och Ryskt MO – vi har sett det förut.
(Andra intressanta bloggar om politik, spioneri, Ryssland, säkerhetspolitik,försvaret, försvarspolitik, Nato, Estland, Litauen, Baltikum, MR, frihet)