Det kan vara läge att stämma av vilka motpolerna är i dagens svenska politik, så här efter alla partiledardebatter. Lite kul är det att låta respektive huvudalternativ sammanfattas av motståndare. Vänsterns alternativ beskrivs kärnfullt i borgerliga Örnsköldsviks Allehanda, Vi behöver inte en skattechock:
Det enda socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet kan enas kring är att höja skatterna för vanliga löntagare med 70 miljarder kronor eller 5 000 kronor för en normalinkomsttagare. Hur kan höjda skatter ge fler jobb?
Tidigare erfarenheter visat på att höjda skatter har en dämpande effekt på efterfrågan … och höjd skatt på arbete bidrar till färre arbetstillfällen … Oppositionen med socialdemokraterna i spetsen hissar genom sina förslag om ökade bidrag och höjda skatter kraftigt upp utgiftstaket på ett sätt som riskerar trovärdigheten och hållbarheten för den ekonomiska politiken och detta är inte vad Sverige behöver i tider av ekonomisk oro.
Och Alliansens borgerliga politik beskrivs så här i socialdemokratiska Dala-Demokraten, Avslöja allianstramset!
Den förda allianspolitiken har inte varit framgångsrik. Jo förresten, för rika och högavlönade har den varit det. De har fått stora skattesänkningar och förmåner. De med värdefullaste husen har fått störst minskning av fastighetsskatten. De förmögnaste har sluppit förmögenhetsskatt motsvarande fem miljarder kronor årligen. Från 2009 får företagen lägre bolagsskatt.
Det framhålls som en fördel att alliansens partier är eniga. Men det är väl inget bra med att vara enig om en politik som medför ökade klyftor och orättvisor?
Det är intressant att Dala-Demokraten inte nämner jobbavdraget på 70 miljarder, utan de för statskassan minsta skatteminskningarna. Det har blivit en vanlig taktik från s-hållet, man hänger upp sig på småbelopp.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, moderaterna, centerpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna, SAP, vänsterpartiet, miljöpartiet, alliansen, regeringen, regeringsalternativ, ekonomi, skatter)