Min kritik igår mot Göran Hägglund och Mats Odell för deras debattartikel grundade sig på att de där riktade krav på etik bland marknadens aktörer, men lät bli att rikta krav på etik hos politiker. Med tanke på att det var politiker som drev fram lånebubblan som givit oss finanskrisen, borde fokus ligga på skrupelfria politikers ansvar.
Läsare har påpekat att denna sida av saken har tagits upp av statsrådet Mats Odell i hans tal vid Stora Börsdagen i fredags:
Bakgrunden till den amerikanska situationen står i mångt och mycket att finna i en förvisso vällovlig politisk ambition att lyfta människor ur fattigdom. Hans Bergström beskrev i DN häromdagen hur president Bill Clinton 1996 gav de statliga bolånejättarna – Fannie Mae och Freddie Mac – i uppdrag att förse låg – och medelinkomsttagare med billiga bostadslån. Målen var kvantitativa – en viss andel av lånen skulle explicit riktas till låginkomsttagare. Från början var det 12 procent. Senare höjdes målet till 28 procent. Och över 50 procent av lånen skulle riktas till hushåll med inkomst under medianen. Kombinera detta med en extrem lågräntepolitik för att hålla igång den amerikanska konjunkturen, och vi ser att dessa aldrig så välvilliga ambitioner ledde i fel riktning.
Det som krävs är en fast värdegrund och stabila institutioner. Att manipulera dessa fundament, med aldrig så välmenande intentioner, leder bara till att dem man avsett att hjälpa får ta den första och största smällen. Det är inte direktörerna på Wall Street, de som faller mjukt med sina generösa fallskärmar, som får lämna hus och hem. Det är dem man ville hjälpa som man i själva verket kom att stjälpa.
God sammanfattning. Varför kristdemokraterna inte tog upp denna aspekt i debattartikeln, utan hemföll åt vanligt vänsterskäll på marknaden, är en intressant fråga. Jag har sett fenementet många gånger sedan 1980-talet: politiker väljer vänsterperspektiv när de skriver artiklar eller deltar i debatter i medierna.
Partipolitiker tiltar alltid till vänster i mötet med medier. Varför?
Jag ser det som tecken på bristande självförtroende. Politiker vill bli omtyckta. Och borgerliga politiker tror att svenska folket är vänster och därför väljer man vänsterperspektiv i mötet med väljarna i medierna.
Detta leder till problem. För det första får svenska folket inte höra raka och tydliga borgerliga argument, utan åt vänster tillrättalagda. Hur ska man då kunna föra en borgerlig politik? Man ska inte argumentera åt motståndaren, utan för sina egna värdreingar.
Och då är det ovan citerade väldigt viktigt att få med i svensk samhällsdebatt om finanskrisen, istället för att vara eko till vänsterns skällande på marknadsekonomin.
(Andra intressanta bloggar om politik, finanskris, ekonomi, bolånekris, entreprenörskap, nyliberalism, marknadsekonomi, tillväxt, kapitalism, Hägglund, Odell, kristdemokraterna)