Inte bara vilja, utan kunna

I Helsingborgs Dagblad avslutar Stephan Wagner dagens ledare med en viktig iakttagelse, Fördel regeringen:

Alliansen vill sänka skatter för låg- och medelinkomsttagare. Socialdemokraterna, för att inte tala om vänsterpartiet, vill öka skatterna på en rad områden, typ ”skattechock”. Men i den lilla världen måste det väl ändå vara rimligare att låta individen försöka styra sin egen ekonomi så mycket som möjligt. Detta i stället för att mer passivt förlita sig på ett batteri av bidrag?
Partiledardebatterna visar framför allt oppositionens inbyggda dilemma. För att travestera Olof Palmes kända devis:
– Politik är inte bara att vilja. Utan även att – kunna!

Jag tror att människors möjligheter att själva styra över sin välfärd och prioritera den trygghet man anser viktigast, kommer att bli allt viktigare. Sverige var en gång ett homogent land där alla levde på ungefär samma sätt och hade ungefär samma syn på livet. Men så är det inte längre. Livsstilsvalen har blivit så många fler, människors kulturella bakgrund skiljer sig åt.
Det betyder att vi nu ser väldigt olika på vad som är viktigt. Vi gör olika val. Men så länge välfärd styrs av politiska beslut blir prioriteringarna exakt desamma för alla – en grå enhetlighet. Staten kan inte prioritera något, utan smetar ut lite på allt. Därmed blir ingen nöjd.
I ett samhälle mer differentierat samhälle krävs större flexibilitet på välfärdsområdet. Människor kommer att kräva att de i högre grad ska kunna välja vissa tjänster genom att välja bort annan service, efter egna önskemål.
Då fungerar inte Mona Sahlins enhetliga och storskaliga välfärdsstat. Då krävs den flexibilitet som bara kan uppstå om människor har egen makt att besluta över sin egen ekonomi.
Här ligger Alliansens framtida möjlighet att inte bara hos svenska folket skapa sig större trovärdighet i ekonomiska frågor, utan även i välfärdspolitiken.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , )

Rulla till toppen