Carl Thams ‘liberalism’

Socialliberalismen — eller ska vi kalla det liberal paternalism? — hoppas på en ny chans efter finanskrisen. I Upsala Nya Tidning skriver Håkan Holmberg i Nyliberalismens död?

Men det är ett faktum att libertarianska attityder under ganska lång tid varit gångbara, åtminstone i Sverige, som en sorts ”autentisk liberalism” samtidigt som de som hävdar att en fri marknad inte löser alla världens problem och anser att stat och politik har legitima och rent av nödvändiga uppgifter att fylla i ett liberalt samhälle beskrivits som näst intill kommunister. Kanske ser vi just nu början på en strömkantring …

Jag hoppas verkligen inte att folkpartiet eller andra liberaler faller tillbaka i den socialliberalism som gällde på 1970-talet. Då var Carl Tham den lysande stjärnan: partisekreterare och statsråd. Han lämnade visserligen folkpartiet, men jag ser honom som en slags tidsmaskin — han tycker samma sak nu som för 30 år sedan. Han påminner oss om vad folkpartister har tyckt. I går skrev Carl Tham på DN-Debatt:

Idén att vi får en bättre utbildning genom konkurrerande skolor eller bättre sjukvård genom konkurrerande sjukhus eller säkrare och billigare vatten- och elförsörjning genom konkurrerande bolag och så vidare på praktiskt taget alla samhällsområden – alltsammans är i grunden ett utslag av samma värden och moral som nu driver Wall Street mot undergången.
Försvagningen av den offentliga makten genom privatiseringar, avregleringar och marknadsstyrning går nu, under moderat kommando, snabbare än någonsin men den har pågått under lång tid.

Är det denna planekonomiska hållning som Håkan Holmberg och andra socialliberala tidningsmän vill se mer av?
Det vore en mardröm för Sverige!
Håkan Holmberg påpekar att finanskrisen i USA har sin orsak i politiska regleringar, i manipulationer av marknaderna. Det borde räcka för att inta ståndpunkten att regleringar är livsfarliga, inte ståndpunkten att politiken ska reglera mer!
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , )

Rulla till toppen