Två olika tolkningar av 11 september

I dag är det sju år sedan den värsta terrorattacken i modern tid utfördes. Nära 3.000 människor mitt i vardagen dödades av islamistiska fundamentalister. I USA hedrar man minnet av alla dessa människor och sörjer tillsammans med deras än fler anhöriga.
Men där upphör enigheten mellan Barack Obama och John McCain. De ser på händelsen ur olika perspektiv. I New York Post ställer Amir Taheri dessa på sin spets, The Lessons of 9/11:

Oenigheten börjar med frågan: Varför blev Amerika attackerat?

För mig ger bara det neokonservativa perspektivet ett rimligt svar: västvärldens frihet och pluralism är ett hot mot alla de fundamentalistiska idéer som fortfarande finns runt om i världen. Den här gången var det radikal islamism som attackerade friheten. Under 1900-talet var det andra totalitära idébyggen i form av fascism, nazism och kommunism.
Och svaret från den fria världen bör vara att efter bästa förmåga befria alla folk överallt i världen. Bara när frihet och demokrati råder överallt kommer krigen att kunna ta slut. Jag menar att ambitionerna i president George W Bushs andra installationstal 2005 är de rätta och riktiga. Det är en kamp för mänsklighetens rättigheter. Med vapenmakt om så behövs.
Det motsatta svaret på Amir Taheris fråga, den som vänstern förfäktar, är att vi i väst på något sätt är ansvariga därför att vi provocerat hatmånglarna och de fundamentalistiska islamisterna. Det är vårt eget fel att väst blir utsatt för terrorattacker. Vi har inte varit tillräckligt tillmötesgående mot ayatollah Khomeini, mot Usama Bin Laden och andra företrädare för över en miljard muslimer.
Jag menar att denna hållning är galen. På så många sätt. Inte minst därför att detta tankemönster går extremisternas ärenden och gör extremisterna till företrädare för alla muslimer. Något de absolut inte är. Men främst därför att det leder  till mer elände för alla, om man försöker gå extremister till mötes. Eftergiftspolitik mot fanatiker leder bara till mer våld och förlorad frihet. Det finns bara ett språk de förstår och respekterar: det är att man försvarar sina egna värderingar.
Se mer om minneshögtiderna: New York Post i ’Courage in darkest hour’, Washington Post i From Families’ Grief, a Symbol of Loss and Hope.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )

Rulla till toppen