Ett antal författare, tillsammans med förra generationens socialdemokratiska talesmän, Maj Britt Theorin och Thage G Peterson, kräver i debattartikel att regeringen ska ta hem de svenska soldaterna från Afghanistan. Norrköpings Tidningar skriver i ledaren Röda reflexer från svunnen tid:
De är alltid lättare att vara emot något än att vara för. Att säga ja innebär förändring. En risk att något oväntat inträffar. Att vara emot något så allvarligt som ett krig eller en konflikt är kanske det enklaste av allt. Ingen gillar krig.
Men det intressanta är att dessa röda debattörer inte med ett ord nämner “demokrati” eller “frihet”. Är inte Afghanistan och deras hårt prövade befolkning betjänt av sådant, undrar jag. Och NT påpekar det absurda i att de röda debattörerna bara nämner talibanerna en enda gång. Istället menar de röda att det är väst som är aggressiva:
Till att börja med hävdar Theorin, Peterson och de andra att Sverige har stridande soldater i Afghanistan och att dessa nu kan hamna helt under befäl av en amerikansk general. Det stämmer inte. Den svenska truppen i landet är inte där för att föra krig mot talibaner eller andra grupper. De är där för att övervaka och skydda befolkningen i den norra delen av landet, se till att skolorna hålls öppna och att befolkningen får den hjälp och det skydd de behöver. Svenska soldater genomför inga offensiva stridsoperationer i Afghanistan.
Det är så vår tids biståndsinsatser ser ut. Det första steget på vägen till ett drägligt liv är säkerhet. Säkerhet! Det innebär att man måste få bort våldsverkare, terrorister och kriminella. Först då kan flickor och pojkar gå till skolan utan att riskera livet. Först då kan ekonomi och handel börja fungera.
De röda debattörerna förvägrar Afghanistan elementär trygghet och säkerhet. Det är skamligt att förvägra afghanerna detta. Men så ser dagens vänster ut. Oförmögen att se tidens utmaningar.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik,försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, Afghanistan, bistånd, biståndspolitik, fredsbevarande styrkor, MR, frihet, demokrati, yttrandefrihet)