Olof Palme fortsätter spöka i (s)äkerhetspolitiken

Under ledning av förre utrikesministern Jan Eliasson och utrikestalesmannen Urban Ahlin har en socialdemokratisk rådsgrupp presenterat rapporten ”En modern säkerhetspolitik”. Men den är allt annat än modern.
De-Monisera säkerhetspolitiken, skriver SVD. Men snarare är det Olof Palmes ande som spökar. Det var han som gick till våldsamma retoriska utfall mot USA samtidigt som han fördjupade försvarssamarbetet bakom ryggen på svenska folket. Det gör att hela detta politikområde fortfarande är fyllt med hyckleri, fördomar och förvirring. (Se mer här.) Och det är därför socialdemokraterna fortfarande inte erkänner sanningen, som Svenska Dagbladet sammanfattar väl:

Ska man tro socialdemokraterna började Sverige samarbeta med Nato först ­efter kalla kriget när Nato förändrats, men det ska man inte tro. Under den kalla efterkrigstiden var det militära samarbetet med Natoländer Sveriges livlina.
Ska man tro socialdemokraterna kommer Sverige i Nato att tvingas dansa efter USA:s pipa, men det ska man inte tro. Både Tysklands och Turkiets agerande i samband med Irakkriget är handfasta exempel på bevarad handlingsfrihet.

Dessa lögner är Palmes, inte Mona Sahlins. Men hon låter dem leva vidare i dagens socialdemokrati. Trots att partiet har svårt för verkligheten går det dock åt rätt håll. Man får vara glad över det lilla:

Trots kritiken mot [Alliansregeringen] väljer rådslaget att uppgradera försvarets betydelse, eftersom de ”gamla” hoten åter gör sig påminda. Det är så att säga läxan från Rysslands invasion av Georgien. Att det skulle finnas något nödvändigt samband mellan ökad oro för Ryssland och mer pengar till försvaret förnekas dock med bestämdhet – och samarbetet med Ryssland verkar man vilja fortsätta som om inget har hänt.

När ska säkerhetspolitiken kunna avdemoniseras i Sverige? Vi behöver en statsledning som ser nyktert på omvärlden, inte en som lever i en rosa låtsasvärld.
(Andra intressanta bloggar om , ,, , , , , , , )