När frågan om Irak kommer upp hettar det till. Obama hävdar att McCain hade fel om Irak och invasionen. Det är ett tungt argument. Men McCain svarar med vad han fått höra av soldaterna på plats i Irak: ”Låt oss vinna!” Irakiska folket tar nu över, utvecklingen går åt rätt håll. Det är bäst att slutföra uppdraget.
Jag tror McCain med det tog udden av Obamas bästa kort.
När debatten går över till al-Qaida i Afghanistan och Pakistan, kritiserar John McCain sin motståndare för att vara för ivrig: ”Man riktar inte en pistol mot någon om man inte är beredd att fyra av”, sa McCain och fortsatte: ”Därför riktar jag inga hot mot Pakistan så som Obama har gjort.” McCain menar att det återstår mycket att göra i Afghanistan, men har tillförsikt att general Petraeus ska använda den framgångsrika strategin han infört i Irak nu ska tillämpa i Afghanistan.
Obama försvarar attacker mot Pakistan. Vi kan inte bara stanna på defensiven och låta våra trupper bli attackerade i Afghanistan.
McCain intar återigen statsmannens återhållsamma position och påminner tittarna om att han röstat emot militära operationer som han ansett illa förberedda. Att skicka ut amerikanska unga män och kvinnor i strid är det mest ansvarsfulla en president har att göra.
McCain talar om ett Demokratiernas Förbund och understryker därmed också sin vilja att samarbete med andra länder.
Det är tydligt att McCains syfte med debatten är att visa vem som är statsmannen i den här debatten. Och jag tycker, även om jag ju är partisk, att han lyckas. Obamas inlägg blir till stickrepliker i enskildheter, medan McCain beskriver nationella strategier.
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, McCain, Palin, republikanerna, demokraterna,Obama)