Efter Obamania: nu kommer Palinmania

Daily Telegraph rapporterar från ett valmöte i Lancaster, Pennsylvania. Och man konstaterar att om det i våras fanns ett fenomen som kunde kallas Obamania, så har den nu ersatts av ett nytt, Obamania makes way for Palinmania:

Luke Hertzog, 53, säger att McCains val av Palin är ”ett genidrag – hon bidrar med nytt liv och energi”. Fru LeFevre kallar det ”ett smart schackdrag” som kan vända uppochner på uppfattningen att en vicepresidentkandidat inte påverkar valutgången.
Nästan varje kvinna som beskriver Palin använder ordet ”äkta” för att beskriva henne.
”Vi kan relatera till henne”, säger Lori Ciarrocca, 40. ”Hon är som andra mammor här ute. Hon är en äkta person som säger sin mening och säger som det är.”

Ja, politikens villkor har förändrats. Både Obama och Palin visar vilken stark respons deras identiteter har på väljarkåren. De har varit viktigare än deras politiska ståndpunkter. Barack Obama ligger en bra bit ut på vänsterkanten, men det har många väljare kunnat acceptera bara därför att han som person står för en symbolik som anses viktigare. Sarah Palin är konservativ och kristen, men som kvinna symboliserar hon något större.
Själv tycker jag det är häftigt att John McCain, som får utstå många gliringar för att han är 72 år, är den som bäst förstår stämningarna i tiden. Barack Obama tycks inte ha fattat någonting när han valde yrkespolitikern Joe Biden.
Jag ska vara ärlig och säga att jag inte gillar den här trenden. Yttre attribut och symbolik har blivit viktigast i politiken. Jag anser att Barack Obama inte har kvalifikationerna för att bli president — än. Det hade varit bättre om Colin Powell eller Condoleezza Rice varit de första afroamerikanerna i kampen om Vita huset. De skulle uppfylla symboliken utan att göra avkall på nödvändiga kvalifikationer.
Samma betänkligheter har jag inte om Sarah Palin. Hon har under 14 år visat handlingskraft i poliken, och hon kandiderar dessutom till posten som vicepresident — den post som annars brukar förlöjligas för att den bara innebär att klippa band vid ceremonier. Hon kommer helt säkert inte att nöja sig med det, utan sätta avtryck i Washington. Hon kommer dock att göra det utifrån egen förmåga, inte bara pga ämbetets tyngd.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , ,)