Jag läser Per Ahlins DN-krönika från Peking och känner igen tonen från det jag läst om tongångarna i Europa efter Berlin-OS 1936, OS visar ny värld:
För det är ju som [förre Peking-ambassadören] Björn Ljunggren skriver att “den framväxande supermakten måste engageras, inte isoleras”. Alternativet kan vara den kinesiska utmaning som vi hittills inte sett – och inte önskar.
Exakt så sa man om den nya stormakten Tyskland. De vill fred, bara de får ena de tysktalande folken. Isolera inte den nye kanslern. Den främste av historiker på ämnet, Joachim Fest, har konstaterat att om Adolf Hitler dött 1938 hade han gått till historien som en stor kansler som fredligt förenade och återupprättade Tyskland.
Att lita på auktoritära antidemokrater är, visar historien, något vanskligt. Men Per Ahlins artikel är viktig, för den visar att OS är den propagandaframgång som det kommunistiska ledarskapet hoppats på.
(Andra intressanta bloggar om politik, Kina, OS, OS, MR, frihet, yttrandefrihet)