Utbildningsminister Jan Björklund kritiseras i publicserviceradion för att inte citera alla meningar i olika studier. Senast framförd av Sveriges Radios medarbetare i Svenska Dagbladet, Björklund citerar halva meningar. De visar inte på att han halverat meningar, men däremot att han inte tagit med alla meningar.
Vilket krav! Tänk om Sveriges Radio skulle granska Mona Sahlin på samma sätt. Då skulle P1 inte få plats för några andra program. Björklund har tagit i, i den meningen att han lyft fram tecken på att skolan brister och hoppat över tecken som visar att det trots allt finns mindre dåliga sidor. Men vilken politiker tar inte i?
Och att kritisera Björklund för att vilka väcka en skoldebatt om kunskap säger något om Sveriges Radios medarbetare: varför blir de så provocerade av just detta borgerliga krav? Är kunskap så provocerande för P1? Nog måste det finnas andra politikeröverdrifter att granska som har mindre vällovliga syften.
Björklund har ju inte fel i sin ansats. I SVDs ledarblogg kontrar man debattsidan, Nog finns det kunskapsproblem i svensk skola:
I snabb sammanfattning:
• 1/4 faller igenom i något ämne i nian, 1/10 kör i engelska, svenska eller matte;
• 1/4 är inte färdiga med gymnasiet när de är 20;
• nivån sjunker i läsning, matte och kemi;
• trots stora resurser är vi medelmåtttiga i matte/naturvetenskap inom OECD;
• mellan 1995 och 2003 har åttornas kunskapet i ma/natvet sjunkit en årskurs;
• Skolverkets gd tycker att det är “fruktansvärt oroande”;
• lärarutbildningen ger varken ämnes- eller didaktikkunskap
Lägg märke till att det ingenstans ovanför talar om att vi är sämst i världen på någonting. Men betyder det att vi ska vara nöjda och belåtna?
Ja, menar Sveriges Radio. Nej, menar Björklund. Jag håller på den senare.
(Andra intressanta bloggar om politik, Björklund, folkpartiet, skola, skolan, utbildning, alliansen, regeringen)