Vård utan gränser – om borgerliga får bestämma

När EU-kommissionen nu lagt fram ett förslag till direktiv om gränsöverskridande sjukvård innehåller det ett bra och ett dåligt besked: vi européer får rätt att söka vård var vi vill i Europa, men hemlandet har fortsatt möjlighet att neka finansiering även om vård inte kan ges i hemlandet.
SVT-Rapport hade ett talande inslag igår: Svårare att få gratis vård utomlands (video, 2 min). Svensk vård utför inte all behandling som finns att tillgå. Och Försäkringskassan avslår många ansökningar om finansiering.
Borgerliga sjukvårdspolitiker välkomnar EU-direktivet om gränsöverskridande sjukvård, eftersom man är beredd att låta EU-rätten ingå i vårdgarantin, och därmed tvinga landsting att betala. Om patient inte får vård i garanterad tid inom det egna landstinget kan patienten söka vård hos annan vårdgivare, i ett annat landsting, privat vårdbolag eller utomlands.
Det är ju detta som är vårdgarantins syfte — att skapa konkurrens och driva på landstingens sjukvårdsverksamhet så att man löser sina uppgifter i tid. Annars blir man av med pengar och patienter.
Borås Tidning skriver i ledaren Vård utan gränser:

Fram tills nu har ersättningen betalats ut av försäkringskassan. Men socialdepartementet ser över om ersättningsskyldigheten ska läggas på landstingen. Det vore utmärkt. Snacka om utveckling av vårdgarantin. En sådan förändring skulle troligen korta de destruktiva och onödiga vårdköerna rejält. Den svenska regeringen är överlag positiv till direktivet.

Men vänsteroppositionen är kritisk till att patienter får dessa utökade rättigheter. I Studio Ett igår var europaparlamentarikern Eva Britt Svensson (v) inte nådig i sitt motstånd mot att patienter ska kunna söka sig utomlands. Lyssna här (9 min). Hon debatterar med Henrik Hammar (m) som förespråkar att vårdgarantin — och därmed finansieringen — omfattar utlandsvård. Hammar är ordförande i sjukvårdsdelegationen inom SKL, Sveriges kommuner och landsting.
Åter demonstreras hur vänstern vill kuva svenskarna och tvinga dem att stå med mössan i hand hos landstingen utan möjlighet att söka sig till andra vårdorganisationer om man inte får hjälp i landstinget.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )