Den här artikeln får ingen missa i Commentary magazine: Obama on the War. Peter Wehner vid Ethics and Public Policy Center och tidigare Vita huset-medarbetare, analyserar Barack Obamas artikel i New York Times.
Obama försöker dra nytta av framgångarna i Irak. Men framgångarna beror på att president Bush följde John McCains råd om att ändra strategi och förstärka truppnärvaron våren 2007. Denna motoffensiv har givit ett resultat över alla förväntningar. Men när den genomfördes var Barack Obama kraftig motståndare till den. Han ville i början av 2007 överge Irak och låta ett inbördeskrig mellan shiiter och sunniter bryta ut, ett krig som hade kunnat sprida sig över hela Mellanösternregionen.
Obama påstår att Iraks politiska ledare inte lever upp till amerikanska krav, och att ett snabbt tillbakadragande därför bör ske, också nu helt utan hänsyn till utvecklingen på marken. Obama har alltså inte lärt sig ett smack från sitt monumentala misstag våren 2007. Alla begår fel, men en stor ledare lär sig av sina misstag. Barack Obama gör det uppenbarligen inte.
Peter Wehner konstaterar att Obamas anklagelser mot Iraks ledare är “falska och missvisande”. Iraks demokratiska regering har nått stora framgångar, inklusive viktiga vallagar för regionala val, när det gäller fördelningen av statens resurser, pensioner och investeringar, samt när det gäller amnesti för Saddam-medarbetare. Premiärminister Malaki har tagit itu med shiitiska milisterna på ett sätt som ingivit förtroende hos sunniterna och respekt i andra muslimska länder.
Är Obama ovetande om dessa resultat? Bryr han sig inte om dem?
Wehner citerar när Obama skriver att Irak varit “den största strategiska blundern i modern amerikansk historia”, för att konstatera att det inte alls ser ut så nu.
Det är nu fullt möjligt att Irakkriget leder till att al-Qaida besegras, vilket skulle vara en förlust av historiska proportioner för terrorismen. Det har redan startat ett massivt uppror bland sunnimuslimer mot al-Qaida, våld och jihadism, också från några av jihadismens arkitekter, och i den muslimska världen som helhet märks ett betydande skifte mot jihadismens brutala taktik. Irak är dessutom, just nu, det enda verkliga demokratin i arabvärlden.
Inget av detta hade varit möjligt, skriver Peter Wehner, om senator Obamas rekommendationer hade följts.
Exakt. Här åskådliggörs bättre än någonsin skillnaden mellan den neurotiska antikrigsvänstern och dem som vill se frihet och demokrati i Irak.
Hade Obama fått bestämma hade förmodligen hundratusentals människor dött det senaste året. Mellanöstern hade kunnat explodera i ett religiöst inbördesskrig mellan sunni och shia inom den muslimska världen. Iran på ena sidan, Egypten och Saudiarabien på den andra.
Det var tur för världen att George W Bush och inte Barack Obama var president i början av 2007. Men Obama kan fortfarande inte erkänna att Irak blivit en framgång. Obama erkänner inga egna misstag.
Om man ska tala om monumentala strategiska misstag, så är nog Obamas motstånd mot motoffensiven ett av de största.
Fram träder bilden av Obama som en farligt arrogant person som vägrar att inse misstag. Man kan säga mycket om George W Bush, men han lyssnade på råden från McCain och valde att lägga om strategi våren 2007. Bush kunde ta till sig att han agerat fel och ändrade sig. Barack Obama verkar oförmögen till det. Han borde därför inte bli president.
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, McCain, Obama, Irak)