I senaste numret av tidskriften Nyliberalen (nr 2/2008) finns en underhållande recension (ej online) av Draksåddens år av Palme-medarbetaren Pierre Schori. Hans Engnell skriver:
För att vara en berest och erfaren man som inte bara haft jobbet som svenskt statsråd utan också arbetat som europaparlamentariker, kabinettsekreterare och FN-tjänsteman ger Pierre Schori utryck för en förbluffande naivitet. Detta blir också tydligt när Schori, som tack vare sin erfarenhet kan förväntas ha bra koll på amerikansk politik, kräver att Bush och Cheney ska göra avbön, bocka och buga och be hela världen om ursäkt, för att sedan beklaga sig över att de nog aldrig kommer att göra det. Schori gör sig själv till en karikatyr av en vänsterkritiker av Bush och USA. . .
För att vara en person som har sett så mycket politik kokas på nära håll är det förvånande att Schori förmedlar en närmast infantil bild av ”hur det borde vara” i USA och världen. Det verkar faktiskt vara så, att Schori under årens lopp har upplevt en hel del politik men aldrig riktigt lyckats förstå den.
Ja, det är något märkligt med dem som tjänstgör i FN, som om de duperas att inte se cynismen i FN-arbetet, att alla goda ambitioner fungerar som kulisser för diktaturer bakom vilka de kan fortsätta att förtrycka och mörda. Jag minns en dokumentär i SVT om Dag Hammarskjöld där en vän till honom berättade att Hammarskjöld blev djupt deprimerad av Kongokrisen och vid ett av sina sista besök hemma i Sverige, innan han dog i Kongo, sagt sig ha upptäckt att det ”finns onda människor” som inte lyssnar på rationella argument.
Vilken naivitet! För mig är det en gåta hur så beresta personer kan vara så världsfrånvända och begripa så lite om människors mångbottnade natur. Vad är FN-skrapan i New York, annat än en duperingsverkstad där naiva européer låter sig bli diktaturernas nyttiga idioter.
(Andra intressanta bloggar om politik, utrikespolitik, FN, FN,recensioner)