I Atlanta Journal-Constitution diskuteras Barack Obamas karaktär och ledaregenskaper, Obama’s frequent regrets may make us sorry:
Det som slår mig är hur snabbt Obama ångrar sina beslut. [Och] han gör det ofta. (Om man googlar ”Obama” och ”regrets” får man mer än en miljon träffar)
I november 2006 sa Obama att han ångrar att han köpte fastighet i Chicago av Tony Rezko, en långvarig supporter och framträdande kampanjmedarbetare som sedan dömts i domstol för bedrägeri, medhjälp till mutbrott och pengatvätt.
I februari 2007, när hans presidentkampanj just startat, sa Obama att han ångrade att han påstått att amerikanska soldaters liv var ”bortkastade” sedan de dött i strid i Irak.
I april 2008 sa Obama att han ångrar sitt ordval när han mötte rika kampanjbidragsgivare i San Francisco och sa att ”bittra” människor i mellanvästern som förlorat hopp om bättre ekonomi ”klänger sig fast vid vapen och religion och antipati mot folk som inte är som dem” …
Kanske vill amerikanska folket ha en ångerfull person den här gången … Men jag är inte säker. En hel del amerikaner förstår, trots allt, att det inte blir lika lätt att börja om i Ovala rummet. Presidenten måste göra svåra val, även när de är politiskt kostsamma …
Jag kan inte annat än undra vad Obama kan komma att ångra efter fyra år som president. Vad kommer han att ångra att han gjort — eller inte gjort — på världsscenen? Vad kommer han att ångra att han sagt — eller inte sagt — till Putin, Kim Jong-il eller Ahmadinejad?
Ja, ju närmare valdagen Amerika kommer desto viktigare kommer väljarna att överväga vem som kan företräda USA i en osäker och farlig värld. På den allra högsta toppen får man inte chansen att ångra sig, där gäller det att fatta rätt beslut från början.
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, McCain, Obama)