Glöden falnar för Obama

Förra månaden skrev svenska tidningar om att Barack Obama dragit ifrån John McCain med hela 15 procent enligt en opinionsmätning i Newsweek. De kommer inte att skriva om juli-mätningen som offentliggjordes i natt: Obama rasar och hans ledning är nu inom felmarginalen, 44 procent mot 41 för McCain. Newsweek frågar: Glow Fading? 

En del supportrar är oroliga över att spektaklet där Obama villigt omfamnar sin tidigare rival Hillary Clinton och reser landet runt för att uppvakta partietablissemanget och rika donatorer, kan ha gjort bestående skada för hans image som en kraftfull och ny sorts politiker.

Det är särskilt bland de oberoende mittenväljarna som McCain nu tagit ledningen, med 7 procent, där Obama förra månaden hade en ledning på 12 procent. En omsvängning på 19 procentenheter i McCains favör.
Också i andra artiklar beskrivs skillnaden mellan Barack Obama från i vintras då han var offensiv, inspirerade och lyfte sig över partipolitiken, och hans framträdande nu i sommar, då han framstår som en vanligt, grå och velande politiker.
Exempelvis frågar Bob Beckel, som var kampanjledare för demokratiske presidentkandidaten 1984, Walter Mondale, ’What’s Wrong With Senator Obama?’ Han citerar sin 14-årige son som i vintras såg på musikvideor med Obama och nästan lärde sig hans tacktal i Iowa utantill, men nu har sonen ändrat sig:

Så jag blev förvånad förra veckan då min son frågade mig, ”Vad är det för fel på Obama?” Jag undrade vad han menade. ”Han låter annorlunda nu”.

När fadern försökte förklara att en presidentkandidat som vunnit nomineringen söker sig till mitten, avfärdar sonen det. Han syftade inte på sakfrågorna, eftersom de aldrig varit avgörande. Det är framtoningen, Obamas image, som ändrats. Beckel refererar till de senaste presskonferenserna:

[Obama] är defensiv, och man får intryck av att han är irriterad över att han tvingas förklara vad han står för.

Nu låter Obama som vilken politiker som helst. Och faktum är att Barack Obama angriper motståndarna i mycket högre grad än John McCain. Talet om hopp och ”vi kan” är som bortblåst. Istället häcklar Obama republikanska ståndpunkter.
Det öppnar dörren för John McCain. I American Thinker skriver Richard Baehr att McCain kan vinna om valet görs till en fråga om vem som har starkast karaktär, How McCain Could Win.
Obama är extremt oerfaren. Han har aldrig varit chef i verkställande position. Aldrig! Och under de korta år han haft uppdrag i politiska församlingar har han satt rekord i att rösta ”avstår”. Såväl i delstatsförsamlingen som i amerikanska senaten har han konsekvent avstått från att ta ställning i kontroversiella frågor.
Det står i skarp kontrast till John McCain som aldrig ryggat för att inta föga populära ståndpunkter när han ansett dem rätt. Han satte hela sin politiska karriär på spel våren 2007 då han såg till att driva igenom och backa upp det amerikanska försvarets motoffensiv i Irak. Såväl ledande generaler som demokraterna och folkopinionen var emot. Ja, många republikaner var emot.
John McCain sa att han ”hellre vinner kriget än Vita huset”. Han stod pall. Och fick rätt. Motoffensiven har givit resultat över förväntan. Utvecklingen har vänt. Obama fick fel.
Obama sa i vintras att han ville skapa enighet över partigränserna. Men han har aldrig tagit några sådana initiativ och aldrig röstat för dem när andra — som McCain — agerat arkitekter för breda lösningar. Obama har inte åstadkommit någonting alls i sitt politiska liv.   
Skälet till att genomföra valrörelser i demokratier är att väljarna ska kunna se vilka alternativ man har att välja på. Det verkar som att Barack Obama nu kan komma att få erfara det — väljarna lyssnar inte bara på valtal utan ser till vad kandidaterna har för karaktär och erfarenhet.
Det är därför jag sedan ett tag tror att John McCain kommer att vinna i november. (Andra intressanta bloggar om , , , , )