Artiklarna som spekulerar om vem John McCain ska välja som sin nummer två tog ny fart när han bjöd hem några av de tänkbara personerna i veckan. Bloggen har presenterat nära 20 republikanska kandidater. Nu när jag läst reaktionerna på olika namn så framstår det som att två har fler fördelar än de andra.
Och det är inte någon av de namn som nämnts mest. Förre guvernören Mitt Romney är i så hög grad en traditionell republikan att han blir ett allvarligt sänke för McCain, vars främsta chans att vinna är att i så liten grad som möjligt uppfylla mallen för en republikansk politiker. Men samtidigt skulle senatorn Joe Lieberman, tidigare Al Gores nummer två som nu är oberoende, vara ett så stort steg bort från republikanska partiet att kärnväljarna stannar hemma på valdagen i protest.
John McCain har ansvar att för partiet introducera nästa generation toppkandidater. Genom val av vice president kan McCain påverka vem som kan bli framtidens president.
Om man till detta lägger att den viktigaste uppgiften för en vice är att inte ställa till med skandal, finns två män som sticker ut med fler fördelar och färre nackdelar än de andra.
Guvernör Tim Pawlenty (f 1960) i Minnesota. Han har, som bloggen tidigare berättat, två framgångsrika guvernörsval bakom sig. Han ökade sitt röstetal när han omvaldes 2006, ett år då de flertalet republikanska politiker förlorade väljare och mandat. Han har alltså både erfarenhet, ungdom och en politisk profil som inte stöter bort kärnväljare eller oberoende väljare. Nackdelen är att han därmed kan anklagas för att vara lite slätstruken, men McCain fyller ju med råge upp kvoten av att vara färgstark.
Guvernör Bobby Jindal (f 1971) i Louisiana. Han är mycket populär i partiet, är från amerikanska södern och hans föräldrar kom till USA från Indien så sent som 1970. Han har städat upp i delstatens sociala system så framgångsrikt att han av en enig senat godkändes som USA:s biträdande sjukvårdsminister. Han var sedan kongressman innan han valdes till guvernör. Men, som tidigare rapporterats, är han helt färsk på sin post. Så även om Jindal vid 37 års ålder har erfarenhet som en 47-åring, medan Obama vid 47 års ålder har erfarenhet som en 37-åring, kan Jindals ungdom ses som ett utstuderat försök att dölja McCains ålder. Många republikaner vill att Jindal ska visa sin duglighet som guvernör innan han äntrar den nationella scenen.
Båda dessa uppfyller allt det McCain behöver: en stark inrikespolitiker som bevisat att han kan vinna val, någon som kan bli president över en natt, men samtidigt inte upplevs vara republikanska politiker av gammalt snitt.
Genom att välja framstående politiker ur den yngre generationen kan McCain också se till att sidsteppa hela det republikanska etablissemang i Washington som gjort så många besvikna. Det blir en nystart för republikanerna. McCain kan stå för förändring i substans, medan Obama står för förändring i tomma ord.
Se mer: politiksiten RealClearPolitics i McCain’s Veep Meet, insidersiten Townhall i The GOP Veep List: Pros and Cons, nyhetssiten Politico i Breathless speculation marks veepstakes, Boston Herald i Don’t put money on Mitt as running mate, Washington Post i Let the Veepstakes Begin, Wall Street Journal i How McCain Can Win the Base, New York Times i McCain Looks to Fill Ticket, Washington Times i Jindal for vice president. (Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, McCain, Obama)