Europeiska unionens nya grundlag, numera kallad Lissabonfördraget, ska behandlas av svenska riksdagen i höst. Men räcker det med enkelt riksdagsbeslut? Carl-Johan Westholm har läst remissvaren och citerar i sin blogg yttrande från Uppsala universitet, Lissabonfördraget kräver grundlagsändring “elementärt krav på politisk hederlighet”:
[Statsrådsberedningens] promemoria utmynnar i att en ratificering utan föregående ändring av regeringsformen inte möter något hinder. Vi gör motsatt bedömning. Det sker genom att vi först fixerar vad som enligt vår mening är en rimlig tolkning av formuleringen om ”principerna för statsskicket”. . .
[Det är] enligt vår mening politiskt tillrådligt att låta väljarna ta ställning till Lissabonfördraget. Det kan ske antingen genom att det ratificeras enligt samma ordning som gäller för grundlagsändring eller genom en rådgivande folkomröstning med reellt bindande verkan. Dels uppfylls därigenom ett elementärt krav på politisk hederlighet.
Ja, demokrati är ibland jobbigt för makthavarna. Och demokrati handlar om en attityd av öppenhet. Genom att försöka trixa igenom fördraget agerar riksdagen i strid med den demokratiska andan. Istället för att huka i bänkarna, bör man offensivt och ärligt gå ut till svenska folket och be om stöd för Lissabonfördraget. Allt annat är otänkbart för en sann demokrat. (Andra intressanta bloggar om EU, Lissabonfördraget)