Kolumnisten David Brooks skriver ett intressant öppet brev till McCain och Obama om Iran i New York Times, The Reality Situation.
Han krossar vänsterns snack om att ”sitta ner och tala med” diktaturer, genom att påpeka:
När du sitter i ovala rummet och analyserar hur du ska hantera Iran kommer du inte att överväga det som sagts i presidentvalrörelsen om förhandlingar. Du kommer att vara fokuserad på hur press kan sättas på Iran. Och du kommer att utveckla sympati för företrädarna i Bush-administrationen. [För] skälet till misslyckandet att begränsa Irans inflytande ligger inte i Washington.
Det ligger för det första i ett svagt världssamfund. FN har antagit resolutioner som kräver ett stopp för Irans nukleära anrikningsprogram. Något Iran struntar i. Säkerhetsrådets resolution 1701 förbjuder beväpnande av Hizbollah i Libanon. Iran skickar vapen utan konsekvenser . . .
USA och Europa försöker organisera ekonomiska sanktioner mot Iran, men Ahmadinejad välkomnas till Indonesien och Indien skriver avtal om oljepipeline. Ryssland och Kina inbjuder Iran som observatör vid Shanghai Cooperation Organization . . .
Detta är problemen med en multipolär värld. När alla är ansvariga, är ingen ansvarig. En rik skurkstat kan utnyttja svagheten i en oenig världsopinion.
Men det finns en positiv utveckling, som sker enbart tack vare president Bush hårda tag mot terrorism och tyranner. Brooks konstaterar:
Folkopinionen vänder sig sakta mot extremism. Mellanösternexpreten Dennis Ross säger att han noterat det bland palestinier. Michael Young skriver att opinionen skiftar mot Hizbollah i Libanon. Lawrence Wright har skrivit om den intellektuella kris som al-Qaida befinner sig i . . . Där islamister styr, nöder de ut sitt stöd.
Som jag ser det är det helt avgörande att nästa amerikanska president håller trycket uppe och visar att västvärlden aldrig kommer att ge sig, förkasta frihet för att underkasta sig islam. Så länge detta tryck hålls uppe kommer extremister och fundamentalister att förlora folkligt stöd, i takt med att folk i Mellanöstern förstår att de inte kan vinna mot väst.
Därför vore det katastrof om Barack Obama vann, och världens alla extremister utgår ifrån att USA fått en lika svag politisk ledning som Europa och att han villigt kommer att underkasta sig deras vilja bara man utför tillräckligt många terrordåd.
Lägg märke till att sedan George W Bush höll sitt andra installationstal, ett av de mest kraftfulla talen för global frihet som en ledande politiker hållit, har inga terrorattacker skett mot USA och amerikanska intressen. Bush må framstå som vulgär i finare intellektuella kretsar som pimplar rödvin i Europa, men hans budskap har gått fram till fundamentalisterna i Mellanöstern: vi ger oss aldrig! Och genom krigen mot tyrannier i Afghanistan och Irak har Bush visat att han menar allvar. Väst — iallafall USA — tänker inte ge upp frihet, pluralism, individualism och demokrati.
Det är detta buskap från Bush som om ett antal årtionden kommer att omtolkas från förlöjliganden i vänstermedier (som DN) till att betraktas som 00-talets viktigaste och mest framsynta.
(Andra intressanta bloggar om politik, fundamentalism, islam, kristendom, frihet, demokrati, individualism, islamofobi, marknadsekonomi, Bush, USA, Iran, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten)