Den som vill få ett kort och träffsäkert porträtt av den politik och de principer som John McCain står för ska läsa den här artikeln i American Spectator: Meet the New Barry Goldwater. Artikelförfattaren reder ut varför McCain är så populär bland oberoende väljare och varför republikanska aktivister har svårare för honom.
John McCain jämförs med den legendariske senatorn och republikanske presidentkandidaten Barry Goldwater. Han förlorade stort mot Lyndon Johnson 1964 (som fick många sympatiröster för mördade John F Kennedy), men han flyttade med stor kraft fram positionerna för marknadsekonomi och ifrågasatte för första gången på allvar den statliga expansionen.
Liknelsen med honom handlar dock i artikeln mer om deras personlig karaktär. Barry Goldwater hade stark integritet, ett häftigt temperament och gick ofta sin egen väg. Och tack vare dessa karaktäristiska kunde Goldwater föra de konservativa ut ur den identitetskris man hamnat i sedan Roosevelts “New Deal”, den politik som såg godhet i statlig maktkoncentration.
På samma sätt har republikanerna idag hamnat i något av en identitetskris efter Clintons triangulering under 1990-talet och hur man ska se på världen efter 11 september. Att transformera sin självbild och vad man står för i regeringsställning är mycket svårt. En som kan det, och som på sätt och vis varit i opposition under det republikanska styret, är faktiskt John McCain.
Det gäller framför allt slöseriet med statliga medel. Det har inte varit så omfattande i förhållande till BNP-tillväxten, men det har varit moraliskt nedbrytande att republikaner, som kom till makten för att beskära politiken i Washington, blivit partiet som delar ut allmosor till allehanda statliga projekt, samtidigt som man inte tagit itu med bristerna i finansieringen av sjukvårds- och socialförsäkringarna. När man talar med folk på Cato och andra marknadsliberaler så är deras upprördhet kopplad till hur republikanerna skött ekonomin, medan vänstern är upprörda för Irakkriget.
McCain har här stått i opposition till sitt eget parti och när han nu ska leda det, kan han med kraft återskapa trovärdighet och staka ut profilen för partiet. Quin Hillyer skriver:
Slöseriet med statliga medel utgör en dödlig tidsinställd bomb, och McCain kan vara den ende person i amerikansk politik som idag har viljestyrkan, den moraliska övertygelsen och den råa handlingskraften som krävs för att desarmera den.
Ja, det är tydligt att John McCain trivs bättre ju hetare kampanjen blir. Han är van att kämpa i underläge. McCain är en fighter som ingen annan. Det kommer att bli tufft — historien talar emot en tredje republikansk seger i rad. Men ska någon lyckas så är det McCain.
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, McCain, Obama, Clinton)