Svenska medier tävlar med varandra om vem som kan göra ner Israel mest. Det är en totalt obalanserad rapportering som saknar motstycke. I radions Studio Ett förmedlar Cecilia Uddén ännu ett grovt partiskt inslag: Ockupationen förstör Israel. Hon påstår: ”Under drygt fyrtio av dessa 60 år [sedan Israel föddes], har Isarel varit en ockupationsmakt. 1967 erövrades Västbanken och Gaza.”
Men hon nämner ingenting om att Ariel Sharon under stort inre motstånd drog tillbaka trupperna från Gaza 2005. Om palestinierna varit intresserade av fred hade man kunnat använda de övergivna bosättningarna och deras lummiga odlingar för att utveckla Gazas ekonomi och välstånd. Men nej, istället gjorde Hamas statskupp och ägnar all energi åt att skjuta missiler in mot israeliska städer.
Det var tacken Israel fick för uttåget.
Uddén nämner, naturligtvis, inte med ett ord den våg av självmordsbombningar som är förklaringen till vägspärrar och andra säkerhetsanordningar. I inslaget säger en person att Israels regering talar fred men ingenting gör för fred. Han vill se ”förändringar på marken”.
Jag tycker utgångspunkten är riktig — det är handlingar som räknas, inte ord. Men det gäller ju i lika hög grad palestinierna. Och är det någon ”förändring på marken” som skulle skapa bättre klimat så är det att Hamas och andra palestinska fundamentalister slutar med dagliga bombningar av Israel.
DET vore en förändring på marken som skulle skapa klimat för fred.
Men några sådana krav vill Sveriges Radio och Cecilia Uddén inte rikta. Det är bara Israel som gör fel! Palestinierna är heliga, ofelbara, änglalika, goda, snälla…
Hur rutten får mediebevakningen bli? (Andra intressanta bloggar om politik, DN, SR, mediekritik, Mellanöstern, rasism, Israel, Palestina, Hamas, terrorism, terror, Gaza, )