Att socialdemokratin har så svårt med kundbegreppet. De lyckas pricka in och vilja göra kunder av just den grupp inom offentliga tjänstesektorn som minst av alla är att betrakta som kunder: elever i grund- och gymnasieskola.
Ett utspel från socialdemokraternas starke man i Malmö, Ilmar Reepalu, har startat en diskussion om att låta elever betygsätta sina lärare.
Men elever är inte lärarens kunder, eftersom incitamentsstrukturen blir fel. Det pekar exempelvis Östgötacorren på i ledaren Betyg måste vara seriösa:
Lösningen är dock inte att låta elever betygsätta och indirekt lönesätta lärarna. Internet är fullt av elevers omdömen om lärare, och den tydliga trenden är att “slappa” lärare är populära lärare.
Elever är desstom inte myndiga. De är i lärarens klassrum för att lära, inte för att bestämma. Elevernas förmyndare är deras föräldrar. Det är dom som har ansvar och kan betraktas som kunder.
Och eftersom föräldrarna inte kan välja på lärarnivå (av praktiska, logistiska skäl), utan har att avgöra vilken skola deras barn ska gå på, är det på skolnivå valfriheten och kundbedömningen ska ske. Det är skolan som genom engagerade lärare kan skapa ökad tillströmning, därför är det skolledningens ansvar att ha kompetenta lärare. Där blir incitamentstrukturen rätt: duglig lärare lockar elever till skolan, därför ska den läraren ha bättre lön.
Att socialister så lite begriper om hur individer fungerar borde kanske inte överraska mig, men det här exemplet visar hur illa rustade socialdemokrater är att formulera de system inom offentlig sektor som förenar valfrihet hos medborgarna med goda incitament och belöning för dem som gör gott arbete. (Andra intressanta bloggar om politik, betyg, lärare, skola, skolpolitik, valfrihet, skolpeng, SAP, alliansen)